”Bygg-Lovisa” gifte sig 1859 med bondesonen Olof Fredrik Eriksson från Porsnäs och familjen bosatte sig i Nybyn. Hösten 1870 flyttade familjen Eriksson, enligt kyrkans flyttlängd, till "obekant ort", som visade sig vara Alnön i Sundsvall. Olof Edvard var där verksam som arbetare, men avled i augusti 1883 i en ålder av 52 år.
Under åren i Sverige föddes barnen Johan Valfrid (1860-1908), Fredrik Bernhard (1863-1933), Erik Qvintinus (1865-1943) Carl Julius (1867-1941), alla i Nybyn samt Thekla Catarina (1872-1908) och Ernst Basilius (1876-1884). De bägge sistnämnda födda i Järvik, Västernorrland.
Sonen Fredrik Bernhard, verksam som snickare, ville försörja sig och bidrag till det amerikanska samhället och emigrerade 1884 från Västernorrland. Det skulle inte dröja länge innan den övriga familjen anslöt sig, ”Bygg-Lovisa” lämnade Skön, Sundsvall i juli 1887 tillsammans med dottern Thekla och kom via Norge till USA.
Thekla gifte sig 1905 i Greensburg, Westmoreland, Pennsylvania med järnvägsinspektör Carl Oscar Holmgren, i hans andra äktenskap. Makarna fick tillsammans dottern Hilda Louise Marlette, som föddes den 4 september 1908 och dog den 19 september samma år. Tekla dog kort efter barnets födelse, nämligen den 19 oktober i en ålder av 36 år.
”Bygg-Lovisa lämnade jordelivet samma år, den 3 oktober. Det året dog även sonen Johan Valfrid.
Thekla fick en tid sin uppfostran hos sin faster och farbror i Arnemark, Nils Peter Nordgren och hans hustru Catarina.
I ett bevarat brev daterats i mars 1900 skriver dottern Thekla hem till sin faster i Arnemark bland annat:
”Jag har lovat att komma hem till mitt fosterhem och om Gud vill låta mig hava hälsan så tror jag att i vår skall det kunna ske. Tack att få se er en gång min kära Faster! Jag vet ej varför jag särskilt gått här och längtat så mycket. Mamma har varit här och hälsa på, Jag har varit här i Pittsburg sedan förliden höst och det är här i staden Julius bor och hans hustru var sjuk så mamma har varit hos dem och gick juste hem i onsdags.
Hon börjar att bliva gammal på 67 de året nu, men rätt kry när hon endast slipper att göra något husarbete utan får sy, så går det. Qvintinus har nu två barn och det är hos honom hon har sitt hem som vanligt, Det blir nog svårt att lämna Mamma om något skulle hända henne men det blir på samma gång kärt att se och omfamna mina kära där hemma.
Det blir 17 år sedan jag lämnade eder i vår och om Gustaf hade fått leva och Farbror, om jag ändå hade låtit det bli utan att gå hem förr. Hur mår alla, Augusta, Amanda och alla kusinerna? Jag blir så uppfylld av glädje på tanken därpå att tårarna trägnes fram, Ack om det endast vore sommar.
Hur mår min kusin Alice? Det var en stor glädje när jag fick emottaga fotografi av eder och Farbror. Jag hade dem insatt i en ram tillsammans med Gustafs. Här är mycket ombytligt väder, en dag varm och en annan så bitter kallt. I dag är det söndag och jag ämnar gå till kyrkan. Det snöar och är blött.
Jag får sluta med kära hälsningar till eder alla. Om faster ej kan läsa mina slarviga rader så hoppas jag Janne eller någon av barnen kan det, Hälsa alla både Gamla och Unga, Mest och kärast nu hälsad af eder fosterdotter Thekla”.