De ligger där de alltid legat. Stadiga, trygga och bekanta. Naturen och fjällvärlden. Något att hålla fast vid då det blåser, att söka tillflykt hos, tystnad, andrum och styrka. Maria Söderberg, en av hjärnorna bakom Top of Arjeplog, sitter just nu i Stockholm och skriver på en inlämningsuppgift till sina högskolestudier, men mentalt är hon nog allt som oftast i fjällen och naturen.
– Och just nu är det så otroligt viktigt att hitta balans, att lyfta fram de goda exemplen som finns i vårt samhälle, när krisen omhuldar oss på så många andra sätt. Vi har pratat mycket om hur vi ska göra med Top of Arjeplog, och kommit fram till att naturen snarare har utökade öppettider än håller stängt på grund av virus!
För det kan väl ändå inte vara farligt att åka skidor? Att morsa på varandra på avstånd när man möts, någon på väg uppförs, en annan på väg nedförs.
– Det snarare stärker immunförsvaret att vara ute och röra på sig. Vi vill visa för inte minst våra barn och ungdomar att inte allt håller stängt. Det finns saker man kan göra ändå.
Parallellt med studier skriver Söderberg på besöksguider.
– Och det känns otroligt meningsfullt just nu. Vår superkraft är naturen i kombination med småskalighet. I Arjeplogs fjällvärld behöver man inte trängas.
En som anammat naturens utökade öppettider är 87-årige Åke Degermark från Korsträsk. Han har fått förhållningsorder från nära och kära att isolera sig hemma.
– Jag är inte särskilt orolig för det här med corona, faktiskt. Men det är väl som med allt annat, man ska ha respekt för situationen. Jag undviker sammankomsterna som Top of Arjeplog har med jämna mellanrum, och åker ensam eller i mindre grupp istället.
Vanligtvis brukar han åka på skidspåret som han själv drar kring Korsträsk, men i år var det många av topparna i Top of Arjeplog som låg förhållandevis nära Korsträsk.
– Så jag tänkte att det kunde vara en kul grej! Det är lite mer utmanande fysiskt, och jag är helt övertygad om att jag är så pass pigg och fräsch som jag är delvis tack vare att jag rör på mig som jag gör. Hittills har det hunnit bli fem toppar, och nästa tänker jag ta i morgon – Storgaika som ligger strax utanför Mellanström.
Till i år har han kittat upp sig med ett par stighudar.
– Och jag blev så förtjust i dem att jag nästan ville sova med dem i början! Det underlättar otroligt när det blir brant.