De preliminära antagningssiffrorna till höstterminens utbildningar på Hornavanskolan kom som en kalldusch. Bara 14 elever har sökt till Arjeplog: naturvetenskapliga programmet 5, fordonstestteknikprogrammet 5, samhällsprogrammet 3 och hotell- och turism 1. Fem av eleverna kommer utifrån, de resterande nio från orten. Nio av 25 niondeklassare. Ett dåligt år, konstaterar utbildnings- och kulturchefen Fredrik Westerlund.
– Vi vet inte varför. Vi har haft ungefär samma marknadsföring som förra året, som var ett bra år när det gällde exempelvis fordonsprogrammet. Det är 16-åringars individuella intressen och planer som styr det här, och de gör ett fritt val vi får anpassa oss till.
Det här lämnar skolan i ett svårt ekonomiskt läge. Man får fler interkommunala avgifter att betala ut när fler elever söker sig från Arjeplog, men färre interkommunala avgifter att lägga till intäktssidan. Skolan kämpar redan med att komma ned i sin nya ekonomiska ram, sedan Arjeplogs kommun infört en ny budgeteringsmodell.
– Omvalsperioden börjar på måndag, så vi vet varken upp eller ned nu. Det är omöjligt att sia om hur det kommer landa, säger Westerlund.
Hotell och turism kommer med största sannolikhet att pausas i år när en elev är för lite. Teknikprogrammet kör nollintag när det saknas intresse för utbildningen, och det ligger ett förslag hos politiken att lägga ner programmet när de redan antagna eleverna slutar trean. Parallellt med att man tampas med ekonomin finns ett väldigt tydligt uppdrag från politiken att skolan ska hitta samarbete i form av ett gymnasieförbund eller filiallösning.
Hur bråttom är det att få till en sådan lösning?
– Det är akut i meningen att vi gärna hade haft ett samarbete på plats redan till höstterminen, sen är inte det alltid möjligt schematekniskt eller med hänsyn till kursplaner och annat. Det finns en stark gemensam önskan med politiken om att det ska finnas tillgång till gymnasiestudier i Arjeplog, det finns också en gemensam insikt om att driva en egen gymnasieskola med så få elever, kommer inte att gå. För att få ihop ekonomin skulle vi behöva tolv elever per program och årskurs. Det är inte realistiskt. Då blir frågan istället; hur mycket kan man prioritera för att fortsätta som vi gör? Det blir upp till politiken att göra den prioriteringen, säger Fredrik Westerlund.