Hon står fortfarande pall. Och snart väntar alltså en ännu en julafton.
– Jag är så glad och tacksam över att jag varje morgon kan sätta mig upp på sängen och kunna sätta ner fötterna på golvet och gå. Det är mycket att vara tacksam över, säger hon.
I sju år har hon bott på äldreboendet. För henne har julen på Vauka aldrig varit problematisk, och i år väntar storbesök från familjen.
– För mig har det gått bra därför att mina barn brukar komma på besök. I år kommer det sex stycken, och vi ska äta tillsammans.
Samtidigt har hon inga problem med att vara för sig själv, även om är hon medveten om att det gäller långt ifrån alla.
– Jag trivs också med att vara ensam, det går jättebra. Men det finns ju också dom som inte trivs med det. Här finns det flera som är dåliga och behöver matas, jag är jätteglad över att jag är så pass pigg, fortsätter Gunhild.
Nuförtiden erkänner hon att minnet har börjat svikta något. Men det finns trots allt personer som har det värre.
– Jag vet vad folk heter, och jag vet var folk bor. Men ibland får jag bara inte fram det. Men jag är glad ändå.
I köket har hon pyntat med en röd bordsduk och en ljusstake i fönstret. Den allra viktigaste stämningshöjaren finns i vardagsrummet, men någon utsmyckning till sig själv verkar det dock inte bli.
– Jag har ingen tomteluva, men jag har en julgran och det har jag alltid haft, säger 93-åringen.