Marianne Hofman på Arjeplognytt skrev under hösten ett reportage om Dan Eriksson, en man som levt ett familjeliv med kvinnlig sambo och två barn, i större delen av sitt liv, och förnekat sin dragning till män. Allt kulminerade när Eriksson mådde så psykiskt dåligt att han försökte ta sitt liv. Inte bara en gång, men två.
– Hade jag inte öppnat munnen och då börjat prata och berätta, hade jag inte levt idag, säger Dan Eriksson.
Inom ramen för Eyes on Barents, ett samarbete mellan fria medier i Barentsregionen, blev Hofmans reportage så småningom översatt till ryska och engelska och publicerat i den norska tidningen The Barents Observer. Det tog inte lång tid innan det uppmärksammades av ryska tillsynsmyndigheten Roskomnandzor, som menade att textens innehåll, bland annat att den enligt dem uppviglar till självmord genom att berätta om metoden Dan använde, kränker rysk lagstiftning.
Man gavs en 24 timmars tidsfrist att avpublicera. Den tiden har passerat och så här långt har ingenting hänt. Thomas Nilsen, chefredaktör på the Barents Observer, säger till tidningen Journalisten, att han aldrig övervägt att avpublicera reportaget.
– Det vore fruktansvärt. Det skulle innebära att ryska myndigheter flyttar över sin lagstiftning till ett annat land. Man försöker införa regelrätt censur på något en norsk tidning publicerat. Det är dramatiskt, säger Thomas Nilsen.
Enligt Nilsen har saken fått stor uppmärksamhet även i Ryssland. Marianne Hofman berättar att man sett att reportaget lästs av ett stort antal ryska läsare, samt att ryska medier rapporterat om händelsen.
Vad tänkte du när du fick höra om ryska myndigheternas utspel?
– Att jag också ville publicera både den engelska och den ryska översättningen. Jag dubbelkollade naturligtvis först med Dan, för jag har ingen aning om vad det kan komma att innebära och vad som ligger framför oss. Men jag håller helt med Thomas Nilsen om det han säger. Vi får inte låta oss tystas, säger Hofman.
– Jag behövde inte tänka många sekunder på saken, jag sa: ”Vi kör!” Den här saken är så otroligt viktigt och rör inte bara media, utan faktiskt samtliga av oss. Vi får inte vara tysta. Det är tack vare att jag öppnade munnen som jag lever, och jag tänker inte börja vara tyst nu. Jag gör det jag kan för att sprida budskapet, säger Dan Eriksson.