Två mil väster om Arjeplog pågår i dagarna Racksunds fiskefestival. I byn bor Tom och Maud sedan 12 år tillbaka, inflyttade från Stockholm i Mauds föräldrahem bara ett stenkast från Uddjaurs strand. Dialekterna klingar fortfarande sörländskt, om än åtminstone Tom slänger in något Arjeplogsklingande i sina meningar lite nu och då. Jag förstår honom. Det är svårt att bo i Arjeplog så länge utan att bli biten. Av dialekten, av arjeplogarna, av att känna igen nästan varenda kotte. Och av fritidsintressena som till stor del handlar om djur och natur; Om hösten jagar man älg eller fågel, på vintern kör man skoter, på vårvintern pimplar man och på sommaren fiskar man. För så är det bara.
– Innan vi flyttade upp hit var vi ändå i Arjeplog så snart vi var lediga. Ibland kunde vi fiska 16 timmar om dygnet? Riktigt så entusiastiska är vi inte idag, säger Maud. Nu är vi mer bekväma av oss och vill ha bra väder. Men vi har nästan varit ute en stund i stort sett varje dag på sistone.
Uddjaur böljar av vind från omkringliggande åskväder. Vågorna kluckar när de slår i fören. Maud styr, Tom fixar med spöna.
– Vi har börjat agna med sellak. Jag testade förra året och nu är det nästan det enda vi får fisk på, säger han medan han mödosamt fixar med krokarna.
Bara för två dagar sedan lyckades de bärga en öring precis från området vi sakta puttrar över med sex spön i släptåg bakom båten. Över tre kilo vägde den. En fin firre, men långt ifrån lika stor som den som leder öringsklassen. Den vägde 5,1 kg. Men det är fisken som är kvar i sjön som lockar dem tillbaka.
– Samma dag tappade jag en som såg ännu större ut. Jag vet att de finns, och det är därför jag kommer tillbaka. Men det får inte bli stiltje i flera timmar, då åker jag hem, säger Tom.
Det rycker rytmiskt i spötopparna, nästan så att man måste kolla om det verkligen inte är ett napp. Men någon större fångst blir det inte under de timmarna undertecknad är med en abborre och en tappad abborre. Men vädret är okej, matsäcken packad och sjön full av möjligheter.