Sist född på sjukhuset i Piteå 1986 var Arjeplogaren Marianne Kallins lille gosse Mikael (till vänster) som tittade ut klockan 16.28 den 30 december. Maria Pettersson, också från Arjeplog, blev först att föda barn 1987. Dottern Emelie kom till världen klockan 09.16. Knappt ett dygn skiljer dem åt men ett helt år i skolan.
Mikael Kallin var den sista som föddes på sjukhuset i Piteå 1986. Drygt 40 timmar senare föddes Emelie Westin – som den första på samma sjukhus 1987. Trots att mammorna Marianne Kallin och Maria Pettersson vistades på BB samtidigt har deras barn gått i olika årskullar under hela uppväxten i Arjeplog.
– Jag och Micke har som följts åt. Vi tog körkort tillsammans och vi har stått tillsammans på nyår och skålat och sagt grattis till oss. Eftersom Arjeplog inte är så stort så har man ju rört sig i samma umgängeskretsar, säger Emilie Westin.
– Ibland blev jag knuffad till 86:orna för att jag var förstfödd. Jag gjorde mycket med dem. Körkort och konfirmation till exempel. Det var jättekul att fylla 18. Då var jag först med det och så var jag först med körkortet och först på bolaget. Nu är det inte lika roligt. Nu blir jag först att fylla 40 år, säger hon och skrattar.
Mikael Kallin däremot – han var sist med allt som Emelie Westin var först med.
– Man är sist att ta körkort och man är sist att få gå på bolaget. Samtidigt märkte jag inte så stor skillnad när vi gick grundskolan, för vi hade två stycken som gick i klassen som var 87:or. Så jag var ändå inte yngst, säger han.
Finns det inte för- och nackdelar med allt?
– Det vete fan om det fanns några fördelar med att vara yngst. Nej, de var få. Nog är det finare att vara född tidigt på året jämfört med jättesent. Sedan är det som det är att fylla år runt jul, det är inte heller någon höjdare.
Där håller Emelie Westin med. Hon håller på att stöka undan julen när PT når henne.
– Innan jag fyller år vill jag att alla julgrejer ska vara bortstädade. Det värsta jag visste på julafton var att få julklappar där det stod "god jul och grattis". Det blixtrade nästan i kroppen på mig. Det var ju en vecka kvar till min födelsedag då.
Jul följt av nyårsfirande gjorde att födelsedagen den första januari kunde kännas inklämd.
– Nyår har som varit en högtid för familjen när jag var barn. När man blev i tonåren och blev äldre då var det nyåret alla ville fira. Det har varit svårt att fira första januari. Man har ofta fått senarelägga det. Många är ganska bakis på min födelsedag, säger hon och skrattar.
Emelie Westin bor med maken i Umeå sedan 2009 och de har två barn tillsammans, Olivia, 7, och Wilmer, 4.
Planerade ni födelsedagarna efter din uppväxt?
– Ja alltså det här är ju sjukt, men mina barn är födda i mitten på november och början på december. Så om jag då är först så är mina barn nästan sist. Jag kan tänka mig att de kommer att vara på mig om att de får göra allt sist på samma sätt som jag har varit på mina föräldrar om hur jobbigt det är att fylla år första januari. Jag får försöka övertyga dem om att de kommer att uppskatta det när de kommer i min ålder.
– Men det var ingenting vi planerade. Sonen är född en månad för tidigt så han var egentligen planerad till samma vecka som dottern i december.
Emelie Westins uppväxt har gjort det viktigt med distans till jul även när det gäller barnens födelsedagar.
– Ja, för min del är det väldigt viktigt eftersom jag vet hur det kändes att få "god jul och grattis". Min regel är att vi inte julpyntar förrän efter 7 december när Olivia har fyllt år, säger hon.