Hon har gett ut fem böcker som handlar om svårigheter och katastrofer. Hon berättar om hur människor berörs. Varje bok föregås av minst 500 intervjuer.
- Jag vill se hur folk lever i extrema situationer, säger hon.
Svetlana Aleksijevitj skriver om elände:
- Jag är en kultur av Dosto-
jevski - det vill säga tårar. Vi kanske alla är offer för miljön vi lever i.
Hon förklarar att hon möter mer berättande människor i öst än i väst.
- Hos oss i öst berättar man om sina liv, om lidande. Man utövar lidandets konst genom att berätta.
Svetlana Aleksijevitj vill i böckerna berätta om det socialistiska experimentet med Sovjetunionen och hon vill förklara vad som hänt. Under föreläsningen återkom hon till ämnet Tjernobyl gång på gång. Hon berättade om hur svårt det var att förstå. Den gamla kvinnan som såg blommor och fåglar och såg att det växte i grönsakslandet. Hon kunde inte förstå att det fanns något livsfarligt som varken luktade, smakade, kändes eller syntes.
"Svarta lådans folk"
Mellan 200 000 och 300 000 människor beräknas ha dött i Tjernobyls spår. Man pratar inte som mycket om det men man kan skämta. Aleksijevitj säger att vitryssarna är duktiga på att skämta. Man talar om "svarta lådans folk". Det är lådan som sitter i flygplan och som undersöks efter en krasch. Vitryssarna kan undersökas - och svaren om Tjernobyl finns där.Man säger också: "Vitryssarna var ett bra folk…"
- Vi har misslyckats med att hantera Tjernobyl på ett intellektuellt sätt. Vi har gjort som barn gör inför en fara; blundar och hoppas att den försvinner. Problem diskuteras inte och barn får inte lära sig något om Tjernobyl.
Man pratar inte om rep i en hängd mans hus.
Ett 20-tal Arjeplogsbor lyssnade andäktigt. För fenomenal tolkning svarade Aleksijevitj svenska översättare Kajsa Öberg Lindsten.