– Det här är det största, det är inte bara en seger, det är ett erkännande för det kunnande jag har, säger Vaino Persson.
Efter nomineringen den 1 april (Vaino vet inte vem som nominerat henne) har uttagningen skett av en jury och sedan har allmänheten varit med och röstat om vilka som skulle gå till semifinal. De tre finalisterna tog sedan ut av juryn och en bland dessa fanns Vaino Persson från Radnejaur, Arjeplog.
Löpning och lassokastning
Finalen var uppdelad på flera moment. Finalisterna intervjuades om kunskaper i termer kring renskötseln och baskunskaper. Ett moment var löpning och lassokastning, och det hade Vaino stora våndor för. Hon hade nyss varit med om en olycka och ådragit sig klämskador när hon blev påkörd av en släpvagn.
– Men jag tänkte under loppet, ge dig inte, ge dig inte. Smärtan kom inte förrän jag stannade och skulle kasta lasso. Det var jag inte beredd på.
Vaino som tävlat mycket i lassokastning kom inte till sin rätt och blev tvåa i momentet.
Välkommet pris
Men nästa moment, att memorera sex renmärken och sedan rita upp den klarade jag liksom att namnge tarmar och var de sitter i renens mage, på både svenska och samiska klarade jag också. Däremot var jag sämst på att göra upp eld och få vatten att koka.
Vaino Persson trodde inte att hon skulle vinna, men det gjorde hon. Priset 100 000 kronor kommer väl till pass.
– Rovdjuren gräver ju stora hål i ekonomin men jag ska nog satsa lite på familjen också, säger hon.
Vaino Persson tackar sin uppväxt för helgens utmärkelse.
–Jag växte upp med det samiska språket hemma i Gunnarvattnet i Jämland. Pappa var en förebild i renskötseln och mamma var duktig och stark. De bägge var noga med att jag skulle lära mig det samiska språket.
Förebilder
Sedan har hon haft förebilder. Bo Andersson i grannbyn var en duktig lassokastare som Vaino studera noga. Och så nämner hon Gunde Svahn och Ingemar Stenmark.
– Det är väldigt ärofyllt med utmärkelsen, säger hon och fortsätter,
– Det är ett erkännande, det är lätt att kvinnor blir nedtryckta, men nu blir det fokus på att vi är bra. Vi kan se renmärken, vi kan kasta lasso, köra skoter och mc. Vi är svagare rent kroppsligt men med bra teknik klarar man sig.
Om renskötseln som arbete säger Vaino:
– Det är status att vara renskötare men inte jobba som sådan. Och söker du ett jobb så är det ingen status att ha varit renskötare.
Har då Vaino någon nytta av att ha blivit årets kunniga kvinnliga renskötare förutom prissumman?
– Ja det skulle väl vara om någon snöskotertillverkare dyker upp och vill ha en kvinnlig skotertestförare. Jag kör ju skoter nästan dagligen under vintern, säger hon.