Det krångliga systemet med att aktivera jaktkort och rapportera är ett irritationsmoment.
– Det borde räcka med att man rapporterar sin jakt efter avslutad jaktsäsong för oss som har årskort, tyckte Raimo Sirén.
Dennis Bissmark tog upp det bisarra med att en jägare måste ha vapenlicens för att sätta ut mårdfälla på statens mark.
– Har man inte vapenlicens får man inte köpa jaktkort. För en ungdom som är för ung för vapenlicens blir jakten omöjlig. Varför ska man behöva ett vapen, är det för att skjuta den döda mården i fällan, undrade han.
Fjällrådets betydelse diskuterades också. Arjeplogs jaktvårdskrets har stått utanför samarbetet med rådet sedan man blev utan ledamot där.
Fjällrådets ledamot Ulf Lindroth menade att Fjällrådet i princip är stendött, så länge som utredningen av frågorna kring småviltjakten och utlänningars rätt att jaga pågår.
Både Ulf Lindroth och Mikael Samuelsson, ordförande för Jägarförbundet i Norrbotten förklarade att Arjeplogs jaktvårdskrets kan lyfta frågor om jakt till länsstyrelsen via Jägarförbundet.
Diskussionen blev både lång och intressant och kom också att handla om älgjakt och möjligheter att föryngra i jaktlagen. Mikael Samuelsson visade upp en skrivelse som Jägarförbundet ställt till länsstyrelsen och det svar som gavs. Bland annat påpekar länsstyrelsen svårigheten att föryngra i ortsbojaktlagen beror på att jaktlagen är ovilliga att ta in nya medlemmar.
Den skrivelsen fann mötet besynnerlig. Problemet för jaktlagen är ju att de inte får ta in nya medlemmar utöver redan befintliga.
En något syrlig kommentar fälldes i mötets slutskede som en kommentar till varför det fungerar som det fungerar med jakten på statens mark.
När det handlar om jaktfrågor i exempelvis ett skogsbolag eller en allmänning så är det förvaltare som sköter det hela, och då fungerar det. Men i länsstyrelsen sitter byråkrater?