Ingela Bergmans återredovisning väckte frågor för framtiden. Bergman tyckte att man skött sina åtaganden med de förutsättningar som givits, men återkom till ekonomin ett par gånger under sitt anförande.
– Det kostar att driva museum. Det är ett faktum, Silvermuseet finns och vi måste förhålla oss till det. Jag har försökt få utökade anslag från landstinget, men det har inte lyckats. Det finns en regional orättvisa i kulturpolitiken i landstinget. En storregion som är på tal utgör ett verkligt hot mot oss, där vi inte kommer att kunna hävda oss.
Inga fler ansökningar
Samtidigt nämnde hon att de forskningsanslag som hon varit drivande i att söka, och som finansierat en del av verksamheten på Silvermuseet under 20 års tid, inte kommer att sökas av henne i framtiden.
– Det anslag vi har nu är slut 2017. Jag kommer inte att söka mer stöd för forskning och inte stå som forskningsansvarig för några projekt framöver. Ett stort ansvar kommer att hamna på museets personal.
Varför det?
–Vi är flera forskare vid museet, och jag har fram till nu stått både som museichef och ledare för projekten. Det blir för stor arbetsbörda och tar för mycket på krafterna, helt enkelt.
Är du på väg att sluta på museet?
– Det vill jag inte kommentera i nuläget.