Hon berättade att en norsk forskare funnit bevis på att 178 personer bott i Mavasområdet samtidigt, och att många var året runt boende.
Men det byggdes inga varaktiga hus. Det handlade om samiska visten som flyttades efter en viss tid. Ingela Bergman förklarade att man flyttade för vedens skull. När den var slut på ett ställe var det lättare att flytta till ett ställe där det fanns ved, än att flytta ved till bosättningarna. Skotern fanns liksom inte på den tiden.
Samiskt kulturlandskap
När man talar om kulturlandskap tänker man på odlingar, husgrunder, diken och så vidare.- Med det samiska kulturlandskapet är det annorlunda. Det är svårare. Det finns inga historiska källor och det uppbärs egentligen endast av enskilda berättare.
Ingela Bergman förklarade att renskötsel och flyttningar gick i ett lugnt tempo. Därför fanns det tid att berätta om platser, om sjöar, berg, stenar, offerplatser med mera. Man överförde kunskap mellan generationerna.
Nu går allt så snabbt. Flyg, snöskoter, fyrhjulingar. Man dimper ner på olika platser och flyttningar sker inte längre familjevis. Det samiska kulturlandskapet förändras snabbt, och vi hinner inte dokumentera.
Gamla leder
- Men det är fullsmockat med lämningar i fjällvärlden, lämningar som sakta men säkert återgår till naturen. Det är inte lätt att se den gamla eldstaden…Ingela Bergman kryddade med berättelser om gamla leder, om prästen som såg till att en same avrättades, om handel och så vidare och åhörarna, samtliga iklädda skoterkläder, lyssnade andäktigt.
Björn Helamb som tagit initiativet till kulturdagen förklarade varför. Han har som helikopterpilot skjutsat forskare i området och undan för undan tagit till sig informationen om traktens historia.
- Jag märkte ju att jag inte kunde någonting om den trakt jag bott i hela livet. Jag blev gripen. Jag har börjat förstå hur mycket jag inte vet…
- Många turister har varit här i 15-20 år och de vet heller inget om historien, och de bör få chansen.