Ture berättar att förhållandena egentligen var för dåliga för flygning, med svag vind och mycket lite termik, det vill säga uppåtgående luftströmmar.
– När jag ändå hade åkt upp på Galtispouda så gjorde jag ett försök, att gå tillbaka upp med skärmen är bra träning för kroppen, säger Ture.
Efter att Ture kommit upp i luften kände han en viss bärighet precis på kanten till branten och kunde göra ett lyft över de flackare partierna. Han återvände alltid till kanten i god tid för att inte ta mark för tidigt. Där kände han att han kunde behålla höjden.
Armbrott
När han återigen kom fram till kanten kände han att något hände och när han tittade upp så såg han att det var ett stort inslag på skärmen, den hade vinklats. Därefter vet inte Ture vad som hände, allt gick så fort, men plötsligt ser han gråberget rakt framför sig.
– Jag slår i rätt hårt och tappar andan vid nedslaget. När jag åter kunde andas konstaterade jag att jag låg på en hylla cirka 10 meter nedanför kanten på branten. Jag konstaterade också snabbt att min vänstra handled hade en onaturlig vinkel, för övrigt kunde jag röra mig och hade inga sår.
Ture ringde först sin sambo, Mona Nilsson, och berättade vad som hänt. Därefter ringde han SOS Alarm eftersom han insåg att han på grund av den skadade armen inte skulle klara av att ta sig därifrån på egen hand.
– Att få prata med honom gjorde att jag aldrig blev rädd, jag hörde att det trots allt gått bra, säger Mona. Direkt efter samtalet åkte hon upp på Galtispouda, för att finnas där när Ture hade räddats från bergshyllan.
Räddningstjänstens personal kom till platsen med hjälp av fyrhjuling. Med sele, rep och stödjande händer kunde Ture sedan själv gå till den väntande ambulansen. Han fördes först till vårdcentralen i Arjeplog och därefter vidare till Sunderby sjukhus. Där konstaterades att ett ben hade gått av i vänster underarm. Efter två dygn opererades Ture som nu är hemma med gipsad arm.
Ingen rädsla
Ture tog licens för skärmflygning 2005. Han har flugit i snart 10 år och aldrig skadat sig tidigare. Han känner ingen rädsla och kommer att fortsätta flyga.
– När man sitter i selen har man bra kontroll och jag är försiktig. Jag kollar noga upp väderleksförhållandena, säger han.
Samtidigt säger Ture att med tanke på väder och vind skulle ingenting ha hänt.
– Jag har ägnat mycket tid åt att analysera vad som gick fel men har inte hittat någon bra förklaring, säger han.
Sambon Mona Nilsson, är den som skjutsar och hämtar Ture när han skärmflyger. Om hon kommer att vara rädd i framtiden vet hon inte än. Men en kompis förslag tyckte hon lät bra.
– Han tyckte vi skulle sy en hammock av skärmen och jag har alltid önskar mig en hammock, säger hon.