Under sin utbildning till jägmästare på Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå satte Sandra Laestander fokus på hormoslyrets inverkan på skogen när hon gjorde sitt examensarbete. Hon presenterade vad hon kommit fram till för ett 50-tal intresserade Arjeplogsbor som tagit plats i Silvermuseets hörsal på torsdagskvällen.
Hon döpte sitt arbete efter ett citat som en jägmästare myntade 1953, nämligen: ”Den kemiska bekämpningen av skadlig lövskog har öppnat helt nya vyer för skogsbruket”.
Idén till arbetet fick hon egentligen för tio år sedan när Sandras morfar tog med henne och systern Malin ut i skogen. De passerade en gräns, från att ha gått i en blandskog till att komma in i en skog utan lövträd.
– Jag funderade och ville ha svar, berättar Sandra Laestander.
Växer ihjäl sig
Hon gav åhörarna en kort introduktion i ämnet besprutning och förklarade att Hormoslyr 64, som var det vanligaste medlet att bespruta med, liknar ett tillväxthormon som i höga koncentrationer blir giftigt.
– Lövträden fick växa ihjäl sig, sa hon.
I Arjeplogs kommun blev 23 000 hektar besprutade från luften åren 1953–1978.
Sandra Laestander har jämfört två områden, ett besprutat och ett obesprutat, såväl vid Loholm som vid Bäcknäsberget. I Loholm konstaterade hon att det fanns tre procent björk i det område som var besprutat och 33 procent i det obesprutade. I Bäcknäs var skillnaden något mindre.
Buketter
Hon konstaterar också att björken som växer i besprutade områden är yngre, och växer som buketter.
– Stammarna förgrenar sig, jag tror att de kommer från stubbskott, som överlevt hormoslyret, säger hon.
Sandra Laestander tycker sig se att älgarnas betestryck mot tallen är något högre i besprutade områden än där det finns blandskog. Hon ser också bilden av ett landskapsproblem.
– Man tänkte inte på mångfalden i framtiden när man besprutade.
Hennes examensarbete kommer att finnas tillgängligt både på Silvermuseet och på biblioteket i Arjeplog.