Hittills är det bara samebyar från Norrbotten som har ansökt om katastrofskadeskydd. Sametinget utför betesundersökningar hos byarna som sökt och de sista undersökningarna görs den här veckan.
– Byarna som flyttar renarna ner mot kusten, Luleå, Piteå och längre ner, har inga problem med renbetet. Problemen är ju länge västerut man kommer. Byarna som ligger mot fjället har problem med betet, säger Kristina Hotti.
Det är snön som kom i oktober som har orsakat problem med isbildning närmast marken.
– Då kom det massvis med blöt snö, då hade marken inte hunnit frysa och sedan blev det kallt, säger Kristina Hotti.
Problemet är återkommande. Kristina Hotti säger att hon jobbat på Sametinget sedan 2007 och under dessa år är det bara en vinter då ingen sameby behövde söka bidrag för att utfodra.
– Det som är ovanligt den här säsongen är att man har sökt så tidigt. De tidigaste byarna sökte i november och det har inte skett tidigare. Ansökningarna brukar komma in kring jul och sedan i januari, säger hon.
Ersättningen kan sökas fram till och med den 15 februari. I fjol var det 21 samebyar från Norrbotten, Västerbotten och norra Jämtland som fick ersättning.
I år har delar av Semisjaur-Njarg sameby i Arjeplogs kommun ansökt om katastrofskadeskydd på grund av dåligt renbete. Samebyn sökte även i fjol.
– Problemet är att det blir vanligare och vanligare på grund av klimatförändringar. Förändringar i väder och vind har alltid funnits men jag tror att vi har gått över gränsen till vad som kan vara naturligt tyvärr, säger Anders Erling Fjällås, ordförande i Semisjaur-Njarg sameby.
Häromdagen hade han runt 30 minusgrader i Tjärnberg och väderprognosen för dagen därpå visade att det skulle bli plusgrader.
– Det är så tvära kast och det är väldigt svårt att planera verksamheten, säger han.
Han har flyttat renar ner mot Arjeplog för att försöka stödutfodra dem där. Han uppger att renarna mår mycket bättre av naturbete.
– De har en väldigt känslig bakterieflora i sina fyra magar, om balansen blir rubbad kan de få diverse bekymmer. Utfodringen är ett absolut sistahandsalternativ. När vi inte har något annat val kvar måste vi börja utfodra för att få renhjordarna att överleva, säger Anders Erling Fjällås.