Kerstin Utsi har sytt koltar i hela sitt liv. Hon är textillärarinna i Gällivare och har hållit kurser runt om i landet. I Arjeplog går kursen i Arjeplogs Sameförenings regi och hålls under tre veckoslut.
Första helgen har ägnats åt att tillverka mönster.
– Kolten är personlig och figursydd, och det är svårt att göra egna mönster. En gardin kan jag fålla men inte göra mönster till en kolt, därför är jag med i kursen, säger Anette Labba.
Kerstin Utsi jobbade som sameslöjdskonsulent från slutet av 70-talet och åkte då runt och ritade av mönster av gamla koltar som fanns på museum.
Hon poängterar att kolten är personlig.
– Jag har ärvt min mammas kolt, men inte vill jag ha den, jag vill ha min egen, säger hon.
Kerstin berättar om koltens historia. Om hur man använde renkalvskinn.
– Sen kom vadmal och kläde. I dag kan man använda vad som helst, jeanstyg, duchesse och så vidare.
Kolten följer också modet, åtminstone Karesuando-kolten, den kolt som nu sys på kursen i Arjeplog.
– Jo, den följer modet, när det var kort-kort på modet på 70-talet var kolten kort.
Färger i alla kulörer förekommer och dekorationer med discopaljetter är inte ovanliga. Men Kerstin Utsi poängterar ändå grunderna.
– Vissa färger som rött och gult är viktiga.
Kerstin Utsi talar positivt om olika kulörer och hur fri man är att variera. Men kanske är det så att det finns andra synpunkter.
– Jo, säger hon, det finns ”koltpoliser” i Sapmi.
Kolten används mest vid högtider och vid dop, konfirmation eller bröllop bär man gärna en ny kolt. Vankas det begravning tar man vad man har.