Robert skriver för att få ut sina känslor

Som barn var Robert Nilsson överaktiv och fick diagnosen damp vid sex års ålder. Sedan mellanstadiet yttrar sig svårigheterna mest i tvångssyndrom, som till stor del styr Roberts vardag.
- I sexan och sjuan kunde det till exempel ta mig en kvart att komma in i klassrummet, bara för att jag skulle rätta till skorna perfekt, säger Robert.
Han berättar att tandborstningen var ett projekt och att han bara kände sig tvungen att kasta upp familjens katt i luften. Varje dag.
- Fastän jag gjorde så, kom hon till mig varje kväll. Jag tror att hon förstod.
Bortskämd
Robert avslöjar också att hans handikapp gjorde att han blev lite bortskämd under sin uppväxt.
- Om jag gjorde något mot någon av mina bröder och han skvallrade för mamma, kunde hon avfärda det med att "han har ju damp", säger Robert och skrattar.
Numera är Robert 23 år och bor i egen lägenhet i Arjeplog. Ibland har han svårt att komma sig ut ur lägenheten, på grund av sina tvång.
- Jag kollar att allt är avstängt och så. Om och om igen. Ibland får jag ringa till min lillebror, så att han kommer hit och hjälper mig ut genom dörren, säger Robert.
Trivs på Frasses
Och ut genom dörren måste han, inte minst för att kunna sköta sitt jobb på Frasses Hamburgare. Robert trivs med jobbet, men säger att han ibland mår jättedåligt där, då han samtidigt har tid att tänka. Bland gästerna är dock Robert känd som en sprallig person, som har lätt för att prata med folk.
- Man kan säga att jag lever ett dubbelliv. Utåt är jag gladlynt och skojar med alla. Det syns inte om jag mår dåligt, men när jag är ensam kommer ångesten.
Ångesten, som gjort att Robert ibland har skurit i sin egen kropp. Ångesten, som två gånger har blivit så stark att Robert försökt ta sitt liv. Trots att han egentligen är jätterädd för döden.
- Då jag försökte ta livet av mig hade jag slutat ta min medicin. Jag tyckte att den var för dyr. Men medicinen hindrar mig nog från att göra så drastiska saker, tror Robert.
Som medicin mot ångesten lyssnar Robert också på sin älskade musik - och skriver dikter.
- Jag skriver mest när jag mår dåligt. Istället för att skära mig, säger han enkelt och rycker på axlarna.
Spelar trummor
i band
En annan sak som hjälper Robert är att umgås med sina kompisar. Han spelar också trummor i Arjeplogsbandet "Lost in ashes" och drömmer om att jobba som assistent eller fritidsledare i framtiden.
Robert förklarar att han både hatar och älskar sitt handikapp.
- Ibland brukar jag tänka på hur jag skulle vara om jag inte hade det här. Jag var själv väldigt mobbad från ettan till nian. Om jag inte haft den respekt jag har för andras handikapp, kanske jag också hade varit en simpel mobbare.

Robert skriver för att få ut sina känslor

Robert Nilsson både älskar och hatar sitt handikapp. Han lever med diagnosen damp, som innebär att tvångssyndrom och ångest styr hans vardag. En av Roberts livlinor, är att skriva dikter.