Paralleller kan dras med Laisvall 1990. Då innebar en bantning att alla brandmän sade upp sig och samhället stod utan deltidskår.
Skyddsombudet Roy Andersson och Brandmannaklubbens ordförande Markus Lundström uttrycker stor oro över räddningstjänstens framtid i Arjeplog.
Tappar kompetens
Det ena är oron för att personal ska sluta om räddningstjänstens beredskapsstyrka minskas från sju till fem man. Då tappar man kompetens.
Det andra är möjligheterna att fullgöra räddningsuppdrag.
- Vi får inte med oss den utrustning som behövs, säger Markus Lundström och nämner så väl steg- som tankbilen.
- Vi har bandvagnar, fyrhjulingar, snöskotrar, pumpar, sandsäckar och så vidare, men vi måste ju få med oss det vi behöver.
Han pekar på risker som insatsfördröjningar och att vattenförsörjning dröjer.
Svårt behålla styrkor
Både Roy Andersson och Markus Lundström tror också att räddningstjänsten ska tappa folk.
- Inte vill man jobba då man inte kan göra ett bra jobb, säger Markus.
Roy Andersson tror att det blir svårt att behålla styrkor som bara är i tjänst var sjätte vecka. Och att utbilda nya kostar pengar.
Om det nu blir några nya förstås. Om det inte går som i Laisvall 1990 då beredskapsstyrkan skulle minskas. Det slutade med att alla sade upp sig. Och det gick inte att inrätta ett brandvärn då bara en, en norrman, anmälde sitt intresse. Och Laisvall blev utan räddningstjänst.
Långa avstånd
Markus Lundström tycker inte att det går att jämföra storleken på beredskapsstyrkor mellan kommuner.
- Det är långa avstånd i Arjeplog och vi har många stora objekt som vid en insats kräver resurser, säger han.
Han påpekar också att det redan i dag kan vara problem med nyrekryteringar och Roy Andersson gör ett annat viktigt påpekande.
- Vi har en räddningsorganisation i Arjeplog som fungerar bra.