Räven som inte tackar nej till hamburgare

Det var under förra helgens fiskepremiär PT-fotografen Gunnar Westergren och hans fiskesällskap fick oväntat besök under matrasten. En räv dök plötsligt, stod sedan lugnt och tittade på de rastande fiskarna. Den gick inte undan utan ställde sig och väntade på att få komma in i sällskapet. Detta när fiskesällskapet började förbereda maten, grillade hamburgare. Den uppträdde mer som tam än vild.
Istället för att springa iväg lyfte räven nosen, började sniffa, gjorde en rekognocering genom att springa i cirklar kring matplatsen. När sedan en rå hamburgare hamnade, som en inbjudningsinvit, framför tassarna, ja, då satte räven snabbt tänderna i den.
Ratade rostad lök
Tog hamburgaren i munnen och förde bort den, för att där täckas över, och förmodligen senare transporteras vidare till väntande ungar i ett intilliggande gryt. Därefter återvände "Mickel" på nytt för att kolla vad sällskapet kring grillplatsen, vid Bjäckasströmmarna, sysslade med.
- Sallad dressing och rostad lök ratades av "Mickel" men en grillad överbliven burgare funkade lika bra som de råa, konstaterade Gunnar Westergren när räven erbjöds påfyllning.
När sällskapet senare stod och fiskade på en annan plats sågs matgästen komma smygande bakifrån i ett försök att även lägga beslag på en påse med nyfångad fisk, som låg på kylning bland stenarna i vattenbrynet.
Rävar är i vanliga fall mycket skygga djur. Nattetid kan de stryka runt husen på jakt efter mat, men en räv som får syn på en människa springer vanligtvis iväg.
Förmodligen rör det sig om en räv som matats av andra människor och sedan sett vilka möjligheter som erbjuds i matväg genom att visa sig närgången. Räven är ett klok filur i vår fauna. En "mickel" är inte lätt att lura när man jagar. Man skall dock akta sig för att sträcka fram handen alltför nära på en "tam" räv. Den kan nämligen hugga till för att få tag i maten och då kan det bli ett bett i fingret.
Jan Lundquist