Allt började när Skellefteå vattenregleringsföretag (SVF) besökte området för att besiktiga dammen. Nedströms har kommunen på senare år beviljat bygglov för bostäder, vilket inneburit att dammen måste upp en nivå i säkerhetsklassning. Om dammen skulle brista skulle det annars kunna bli fara för människoliv.
I ettmötesprotokoll från april 2014 där SVF och kommunen träffades, konstaterar man att pråmen, som står uppströms och är förankrad i själva dammkroppen, dessutom utgör en potentiell fara för dammens säkerhet om vattennivån i Hornavan skulle höjas.
”Det kan inte uteslutas att den lossnar och lägger sig framför Tjärnas utskov.”
I sammaprotokoll konstaterar Mats Abrahamsson, Arjeplogs kommun, att det bland annat saknas strandskyddsdispens för samtliga byggnader på fastigheten, att tillbyggnaden kommunen gett bygglov för inte är giltig när bygglov för ursprungsutförandet inte finns och att om erforderliga tillstånd inte kan erhållas kommer fastighetsägaren att behöva avlägsna byggnaderna.
– Vi köpte pråmen av kommunens tidigare tekniske chef, hans dödsbo, och har handlat i god tro om att alla papper var i sin ordning. Det bör man rimligtvis kunna anta med tanke på vem som ägde den innan oss. Enligt vad vi förstår var SVF över huvud taget aldrig hörda från första början när pråmen förankrades i dammkroppen. Pråmen hade alltså aldrig stått där den står idag om kommunen gjort rätt, och då hade det i sin tur inte funnits något för oss att köpa. Jag kan verkligen inte se vad i hela den här soppan som vi bör lastas för, säger Caroline Torfve.
De senaste 2,5 åren har turerna varit många. Först tyckte kommunen att paret skulle stå för flytt av pråmen. Ett beslut som fattades av MBR, maj 2014, men som sedermera upphävdes av länsstyrelsen med motiveringen att det skulle strida mot rättssäkerheten.
– Sedan dess har det varit tal om att riva, förankra, valla in och gjuta fast. Och mitt i allt det här står vi, en trebarnsfamilj som riskerar att bli av med sitt hem. Grusade drömmar. Jag vill inte vara i Arjeplog längre, än mindre på pråmen. Varje månad står vi dessutom med fasta kostnader för ett hus vi inte bor i, och inte kan bo i utan vissa investeringar. Det gör man ju inte om man kanske måste riva allt inom en snar framtid.
– Vi är så besvikna på hur kommunen behandlat oss, säger Tom Viklund.
I ett PM från kommunens advokat Ann-Christine Johnsson, författat i december 2014, konstaterar hon att MBR i vart fall sedan maj 2004, då det tillfälliga bygglovet beviljades för komplementbyggnaderna, har känt till att byggnation skett inom strandskyddsområde utan att ingripa. Viklund och Torfve köpte pråmen 2007.
”Med beaktande av samtliga redovisade omständigheter framstår det inte som skäligt att kräva att husbåten ska tas bort.”
I dag finns två alternativ.
– Kommunen pratar om ett eventuellt inlösen av pråmen. Det andra alternativet är att vi ska söka strandskyddsdispens i efterhand, något som länsstyrelsen flaggat för i förväg att man kommer att avslå omedelbart. Skulle det bli tal om inlösen vill vi ju ha ett marknadsmässigt pris för den, som om alla papper var i ordning. För det var ju i den tron vi köpte den!
På måndag sammanträder kommunstyrelsen där pråmen finns på dagordningen. Nyheter i Norr har sökt kommunchefen Peter Andersson för en kommentar, men han har avböjt att medverka innan ärendet har behandlats politiskt.
Noterbart är att ärendet helt saknar beslutsunderlag i kallelsen.