Provåret gäller boende. För lite drygt ett år sedan sålde de villan på bostadsområdet Öberget i Arjeplog till en av sönerna, och flyttade till Per-Eriks föräldrahem i Hällbacka, 17 kilometer öster om Arjeplog. Ett ställe som stått obebott i tre år. Ett ställe med flera kilometer till närmaste granne och två kilometer till postlådan. Dit bar det av för Per-Erik och Monica med de två yngsta barnen Elin och Matilda.
Och det mesta är positivt.
”Bara positivt”
– Bara positivt, understryker Monica som upplever sig mindre stressad än tidigare.
Boendekostnaden är lägre. Det innebär att det blir ökade möjligheter att hälsa på äldsta dottern som bor i Australien, till exempel.
– Och man gör inga impulsköp som att ”tvärköra” till kiosken för att köpa en tidning och lite godis, inflikar Per-Erik.
Naturen, snöskotern, veden inpå knutarna och friheten. Det är sådant som stavas livskvalitet.
– Visst var det bekvämt med kommunalt vatten och avlopp, men man vänjer sig.
Per-Erik vet nämligen att brunnen kan sina framåt vårkanten.
– Förra vintern räckte vattnet, men så småningom måste vi väl borra efter nytt, säger han.
Enda nackdelen är att det är mer mygg i Hällbacka än det är i Arjeplog. Att de är trångbodda går att leva med. De bor nämligen i den äldsta byggnaden på stället. Och har en ombyggd ladugård till sovrum. Det som ska bli den riktiga boningen håller på att renoveras. Ett projekt som kommer att ta tid, minst tre år.
– Vi sitter inte i sjön och vi renoverar då vi har tid och känner för det. Vi ska inte bränna ut oss, säger Monica.
Monica berättar om hur det kom sig att de tog steget att flytta.
Två hus för mycket
– Vi hade huset i Arjeplog och vi hade husen här i Hällbacka och Per-Erik veckopendlar till jobbet i gruvan i Renström. Jag tyckte att det blev för mycket att sköta om två hus och gav Per-Erik två valmöjligheter – att sälja det ena eller det andra.
– Det känns som vi flyttat för lång tid framöver, säger Per-Erik som ser ut att må gott. Han var två år då hans mamma och pappa slog sig ned i Hällbacka. Han har växt upp där och vet vad det innebär.
– Bor man på landet vet man vilka som bor i husen längs vägen. Bor man i ett hyreshus i tätorten kanske man inte ens känner sin granne, säger han.
Lokalhistoria skrivs
Marklunds flytt innebär också att det skrivs lokalhistoria. Sista gången skolbussen gick längs vägen var 1979. Nu går den igen. Och då den går innebär det daglig postgång. Annan tid har Per-Erik och Monica två kilometer till postlådan vid Silvervägen.
Någon risk för lappsjuka lär inte föreligga. Barnen hälsar på när för närvarande bor dottern med familj hos Per-Erik och Monica. Är det högsäsong på biltestverksamheten så hyr man ut sitt hus och flyttar till föräldrarna.
Dessutom är det bara att ta bilen och åka in till Arjeplog om det skulle bli ensamt.
– Jag sitter ju inte fast. Vill jag åka till Arjeplog, så gör jag det, säger Monica.
För då man bor i en avkrok på landet, har olika arbetstider och olika arbetsplatser. Då har man också varsin bil.