Den försvann kanske på vägen. Dialekten alltså. Tom Nilsson är född och uppvuxen i Göteborg, men har med åren slipat bort de smattrande r:en och pratar en dialekt som är svår att placera. Ibland kapar han ändelser som en norrlänning, men han är inte konsekvent, och det kan bero på att han flyttat runt en del. Krögare och kock i Stockholm, vidare till Uppsala och Gävle. 1986 träffade han sin blivande fru på en darttävling, hon kom från Arjeplog. Och det var så det gick till. Idag är det över tio år sedan han flyttade till Norrbotten.
- Jag vill bo här. Visst kan jag få suget efter stora städer ibland, men det är ju när man träffar gamla polare som man hängt med förut.
Gamla kollegor
Man kanske skulle kunna tro att marknaden för snickare i Arjeplog är mättad, men finns det inte plats så gör man sig plats. Han räknar upp åtminstone fyra olika företagare i Arjeplog, en del gamla snickarkollegor, som idag räknas som konkurrenter.
- Det finns många duktiga snickare i Arjeplog, konstaterar han.
Tom Nilsson är för närvarande utan jobb, men han verkar inte orolig. Inte nu längre i alla fall, företaget är ju startat.
- Jag har funderat mycket, det var ett stort steg att ta. Jag är ute och går på lina, men jag är ganska säker på att jobben kommer att börja ramla in snart. Det är snart sommar, då brukar det lossna. Det är frugan som varit mest orolig tror jag.
Stort arbetsfält
För Nilsson ligger inget jobb för långt borta. Han har pratat med kontakter så långt nere i landet som i Skåne. Nu återstår bara att vänta. Är det då det här han har tänkt syssla med till pensionen? Det låter i alla fall så, om inga oförutsedda miljoner skulle rulla in från oväntat håll.
- 100 miljoner, då hänger jag upp hammaren.