– Benpipan var klart och tydligt av, det behöver man inte vara någon läkare för att se.
Det säger Marias mamma, Annika Ruong. Bilden hon refererar till är den röntgenplåt som togs på Arvidsjaurs hälsocentral i torsdags. Och för läkaren där var det inga frågetecken.
– Maria fick en tid för operation följande morgon på Sunderby sjukhus. Inget konstigt med det!
Pappa Clifford Ruong tog ledigt för att följa med Maria, som dessutom missade sin skolavslutning. Trist, men armen måste ju lagas… eller?
– Vi klev upp före fan på morgonen och körde dit. Väl där fick vi först träffa en läkare, som sedan ville rådgöra med en andra läkare, som sedan rådgjorde med en tredje. Sen fick vi veta att det inte alls fanns någon operationstid för Maria. Vi skickades hem med rådet att ungen skulle fasta fram till 9.00 varje morgon tills dess att operationen skulle bli av. Vi ställdes på standby. "Har vi inte ringt innan 9.00 blir det ingen operation den dagen", sa man, berättar Clifford Ruong.
Fredag blev lördag. Lördag blev söndag.
– Du kan ju själv föreställa dig hur det känns när ens barn gråter tröstlöst för att armen är bruten, och du inget kan göra annat än att ge Alvedon. Man går sönder! Inte ett ljud från Sunderbyn heller. Ingen återkoppling över huvud taget. Jag är chockad, besviken och förbannad på samma gång.
Måndag. Ingen operation. Annika Ruong ringde ortopedin.
– Jag hade ett upprört samtal med någon på avdelningen, tre timmar senare får vi en operationstid dagen därpå. Men det dröjde sex dagar innan Maria fick hjälp! Ska det verkligen få gå till så här? Och ska man verkligen behöva bråka för att få hjälp? Det känns extremt jobbigt också att försöka förklara för sin dotter varför hon inte får hjälp, när man själv inte förstår. Det är enda stället vi kan vända oss till, och det förtroendet vill ju jag att min dotter ska kunna ha för vården. Och borde inte barn prioriteras?
Operationen förflöt utan komplikationer och Maria väntas vara hel på fyra veckor. Familjen Ruong tänker dock gå vidare och anmäla händelsen.
– Men fokus låg först och främst på att få hjälp med Marias arm. Nu tar vi tag i resten, säger Annika Ruong.