Sju nya svenska medborgare bosatta i Arjeplog välkomnades, musik spelades som symboliserar oss och inte vi och dem. Kyrkoherden Anders Mattsson sa att det finns många nationaldagar att fira i Arjeplog, men att vi just denna dag hade samlats för att gemensamt fira Sveriges nationaldag.
– Och alla är lika välkomna.
Det blev utsökta stämmor med Mariakören, nationaldagstal av Hanna Dahlberg om att vilja lämna Arjeplog för frestelserna i storstaden, och att inse att behovet av shopping blev uppfyllt ganska snabbt.
– Jag saknade att känna igen folk och insåg hur mina behov egentligen såg ut. Jag packade min väska och vände hemåt igen redan efter ett och ett halvt år.
Magisk utsikt
Hon talade om hur det känns när man är på väg hem. När man strax är i Radnejaur och välkomnas av en magisk utsikt.
– Och man tänker snart är jag i Arjeplog, snart är jag hemma.
En av de sju nya medborgarna som välkomnades till Arjeplog av kommunchefen Ann Engberg var John Rosie från Nya Zeeland. Han är gift med en arjeplogska, har två barn och eget företag i Arjeplog.
– Välkommen hit, sa Engberg.
Man passade också på att dela ut stipendiet Silverpennan. I år gick det till Anders Marklund för hans berättelse Den overkliga världen. Lise-lott Modig:
– Vi vill att utmärkelsen ska uppmuntra och motivera till mer skrivande.
Sist men definitivt inte minst, fick publiken njuta av toner från ungdomsbandet Hot box mountain walk under ledning av Arvidsjaurbon Peter Stenlund.
– Tycker ni att volymen är för hög? Bra, det ska den vara! Jag brukar säga if the music is too loud, you are too old.