Loppis istället för logdans

Danseran startade 1967 och varade till 1992. Sedan har sporadiska danser hållits. Idrotts- och pensionärsföreningar har hyrt anläggningen och anordnat danser. De senaste fyra åren har logen fått nytt liv - som loppmarknad. Det började med att Birger Bodén och sambon Gunilla Ödling samt grannfrun Karin Karlsson skulle sälja några saker.
Sen har det blivit fler och fler grejer. Folk från när och fjärran deltar med prylar, vilket i sin tur lockar köpare från när och fjärran.
Nya rekord
I sommar slås alla rekord. Inte minst av besökande norrmän. Håkon Arne Pedersen och hustrun Sissel från Hammerfest har haft köpfest. De packar sin minibuss full med stolar, bord och så vidare.
- Det här är en "kjempebra" loppmarknad, och billigare än söderut. Vi har varit här tre-fyra gånger tidigare, säger Håkon Arne Pedersen.
- Såna här (säger han och pekar på några pinnstolar) kostar bara en bråkdel av vad de kostar i Norge. Du vet, tysken brände ju allt ...
Den norska minibussen är nästan fullpackad. Men inte riktigt. Håkon Arne går in i logen och köper en mjölkkruka med förklaringen:
- Vi hade lite plats till ...
Ove Linde från Sundsvall har hittat en skoteroverall som han köper för 50 kronor.
- Till dottern som kör häst, förklarar Ove som egentligen var ute för att köpa yxor.
- Jag samlar på udda yxor. På resan från Sundsvall har jag besökt ett tiotal loppmarknader, berättar han.
Tusen och åter tusen prylar finns att beskåda.
- Man tror det inte, men allt går att sälja, påstår Gunilla Ödling.
Nostalgitripp
Men besöket på loppisen på Silverlogen är inte bara ett besök av en loppmarknad. Det är också en nostalgitripp. Den börjar när man svänger av Silvervägen och kör den vindlande nerförsbacken till logen. "Vem är där?" "Blir det mycket folk?" "Blir det kul?" "Är hon/han med stort H där?".
Hur många har inte tänkt tankarna i bilen mellan avfarten från Silvervägen fram till biljettkassan.
Gun-Britt står förstås inte där längre med sin biljettrulle. Dansmusiken dånar inte ut från logen som förr. Ingegerd och Sonja står inte i kaffeserveringen. Bilparkeringen är inte full. Men myggen finns där liksom logen, och de gamla affischerna som ger en vink om logens storhetstid för dansfolket. I cafeterian, den före detta ladugården, där det gick att få sig en kopp kaffe eller en loranga, där är det nu loppisprylar. Hur många som helst ...