Lena Jonsson och Malin Vesik trivs väldigt bra i Arjeplog. De har lämnat storstadsstressen bakom sig, även om det tog ett tag att komma ner i varv.
Malin Vesik och Lena Jonsson jobbade på samma förskola i Stockholm och båda hade tankar på att flytta. Huvudstaden hade varit deras bostadsort i 20 respektive nästan 40 år. Den första att ta steget var Malin Vesik. Hon gick kort och gott in på arbetsförmedlingens hemsida och kollade vad det fanns för lediga jobb i norra Sverige. Både Storuman och Arjeplog sökte förskollärare. Malin Vesik erbjöds båda jobben och valet föll på Arjeplog.
– Jag har inte varit här tidigare så jag tittade på bilder hur det såg ut och jag tyckte att det såg fint ut. Jag är en friluftsmänniska och har ett stort naturintresse, säger hon.
Hon flyttade till Arjeplog i början av april förra året och började jobba någon vecka senare. Det låg ytterligare en tjänst som förskollärare ute och när hon berättade det för den tidigare kollegan var det självklart även för Lena Jonsson att söka.
– Min mormor kommer härifrån så jag har varit här som barn och sedan firade jag min femtioårsdag här hos en släkting. Jag tycker att det är så enormt vackert här, säger Lena Jonsson som flyttade norrut i slutet av juni.
De trivs väldigt bra och har lämnat storstadsstressen bakom sig, även om det tog ett tag att komma ner i varv.
– I början sprang man överallt och hade känslan att man skulle skynda sig hela tiden. Jag saknar ingenting av storstaden. Det enda behovet jag har ibland att lämna Arjeplog är för lite mer tystnad i naturen, säger Malin Vesik.
"Det var norrut jag skulle och nu har jag gjort rätt val, mina kompisar blev inte alls förvånade när jag flyttade", berättar Malin Vesik.
För Lena Jonsson gick flyttlasset i slutet av juli förra året. "Jag hade semester här tre veckor innan jag började jobba och det var skönt för då hann jag verkligen flytta in och ta mig an samhället", säger hon.
Just tempot, alla människor och ljuden är några av de stora kontrasterna jämfört med det nya livet i Arjeplog.
– Från det att man gick ut genom dörren hörde man ljud. Även om man var på gården på jobbet hörde man sirener, flygplan, människor och bilar, säger Malin Vesik.
– Innan man hade kommit till jobbet hade man sett flera tusen människor redan. Här kanske jag möter en människa och här säger alla god morgon. Det tänkte jag på första gången jag gick till jobbet, det är trevligt, säger Lena Jonsson.
Båda tycker att det känns tryggare att bo i Arjeplog. Malin berättar att hon bevittnade ett personrån som skedde mitt på blanka eftermiddagen i Stockholm och även om hon bodde nära Nackareservatet som hon ofta besökte, ville hon inte göra det kvällstid.
– Här kan jag gå med pannlampa eller åka skidor genom skogen och inte se någon och tycka att det känns hur tryggt som helst. Nackareservatet vågade man knappt gå in i på kvällen, det rörde sig för mycket folk där, säger hon.
Malin kommer ursprungligen från en bruksort i Småland och Lena har sina rötter i Kalix. Det är lugnet, tystnaden och mörkret hon saknat från Norrbotten. Naturen är betydelsefull.
– Ibland börjar jag nästan gråta för att det är så vackert här, säger Lena.
Lena Jonsson och Malin Vesik ville flytta från huvudstaden och båda hamnade i Arjeplog. Naturen betyder mycket. "Det är så enormt vackert här", säger Lena Jonsson.
Malin vill inte flytta tillbaka.
– Jag hade stått i kö i tolv år till ett förstahandskontrakt till en hyresrätt i en relativt populär förort och folk tyckte att jag var knäpp som sa upp den. Men även om jag inte hade trivts här så skulle inte Stockholm varit ett alternativ igen, säger hon.
Hon har fått ett mer hållbart arbetsliv tycker hon.
– Med stressen i Stockholm undrade jag om jag kommer att orka göra det här fram till pensionen, det tror jag att jag kommer göra nu.
Lena hyr ut sin lägenhet i Stockholm i andra hand, men har inga planer på att flytta tillbaka.
– Nej, när jag börjar tänka på det får jag nästan lite panik.