Frågan är flera år gammal och kommer sig av att kommunen fick mindre i plånboken och bland annat pekade ut räddningstjänsten att spara in cirka 350 000 kronor i sin budget. Förslaget från den förre chefen för samhällsutvecklingsförvaltningen, Christer Andersson, var att jourgrupperna skulle bli mindre: från dåvarande två befäl och fem brandmän till två befäl och tre brandmän.
Efter att ha fått kritik från såväl länsstyrelsen som Brandmännens riksförbund (BRF), som menade att förslaget saknade stöd enligt lagen om olyckor, blev det omtag och nytt förslag: 2+4. I förslaget till det nya handlingsprogrammet, som är själva styrdokumentet för räddningstjänstens verksamhet, skriver Andersson: "Denna reducering skulle, enligt förvaltningens mening vid en eventuell överprövning, ha största möjligheten att vinna laga kraft i jämförelse med andra utredda alternativ." Det var den 10 november 2014. Men under KF-sammanträdet som följde den 24 november lyftes ärendet från dagordningen när KF ansåg att det inte var färdigberett. Ärendet har, vad Nyheter i Norr erfar, aldrig lyfts i KF för beslut efter det. Det är således den gamla handlingsplanen för räddningstjänsten som gäller, det vill säga den som säger att bemanningen ska vara 2+5. Bemanningen är de facto neddragen sedan april-maj förra året till 2+4, enligt räddningschefen Hans-Eric Jonsson. Att handlingsprogrammet aldrig klubbades i KF kom som en överraskning för honom.
– Det hade jag ingen aning om, ingen har informerat mig om det, säger han.
Men jourgrupperna är mindre?
– Ja, men neddragningen är inte baserat på det politiska beslutet (som aldrig togs, reds anm.), jag har helt enkelt inte haft nog mycket folk som vill jobba som brandmän att fylla grupperna med. Därför är de färre.
Men enligt BRF:s förbundsstyrelseledamot Håkan Olofsson är det inget giltigt skäl till att minska grupperna.
– Så kan man inte göra, det krävs en dispens från länsstyrelsen för det. I så fall får man försöka lösa det med att personalen får ha jour oftare medan man försöker rekrytera ikapp, säger han.
BRF inkom dessutom med en framställan om central förhandling av frågan i november 2014. Ett brev som aldrig besvarats från kommunen, och någon förhandling har inte heller blivit av.
– Vi antog att bemanningen förblev oförändrad i och med att kommunen aldrig hörde av sig, säger Olofsson.
Framställan har kommit såväl den dåvarande kommunchefen Ann Engberg tillhanda, som Christer Andersson och Hans-Eric Jonsson. Jonsson, som från första mars 2015 blev tillförordnad chef för miljö- och byggenheten, menar att det olyckligt fallit mellan stolarna.
– När brevet kom var det ju Christers ansvar och jag fick aldrig någon vetskap om att han inte svarat BRF. Det är konstigt att BRF inte har hört av sig och frågat vad som händer!
Olofsson säger att det skulle kunna bli ett dyrt misstag.
– Det handlar ju om förhandlingsvägran. I det här fallet, om brandmännen i Arjeplog vill gå vidare med det, utgår ett vite på 100 000 kronor. Det är aldrig kul, för de pengarna hade kunnat användas i verksamheten istället, men vi måste visa att facket ser allvarligt på den här typen av tillvägagångssätt.
Vad händer nu, Hans-Eric Jonsson?
– Först och främst måste jag ta reda på varför handlingsplanen aldrig klubbades i KF, sen måste jag prata med Håkan Olofsson på BRF och reda ut vad som hänt. Vi får börja om från början.