I slutet av augusti får pitesamiskan en egen ortografi, det vill säga skriftspråk, efter att en grupp på fyra personer jobbat med saken under förra året. En av dem är Nils-Henrik Bengtsson. När han 1951 började skolan kunde han inte annat än pitesamiska. Men han var tvungen att bara prata svenska eftersom samiskan var förbjuden.
– Jag kommer ihåg att de särade på mig och min kompis när vi pratade samiska i skolan. Jag ville rymma från Arjeplog, säger han.
På den tiden kunde många ortsbor språket. Nu är det omkring 40 personer kvar, berättar Nils-Henrik Bengtsson.
En annan som jobbat med språkfrågan är Inger Fjällås.
– Vi har nog inte riktigt förstått att det är sant, säger hon.
Bland annat har Inger Fjällås lärt sina barnbarn pitesamiska och gjort egna läromedel där hon utgått från lulesamiska, som ligger närmast.
– Vi har inte kunnat ha undervisningsmaterialet mer än privat, då det inte varit godkänt. Nu kan vi ju göra läromedel. Intresset kanske bli mer påtagligt och andra kan lära sig skriva också, säger Inger Fjällås som också bor i Arjeplog.
Nils-Henrik Bengtsson har märkt att intresset är stort att återta språket hos dem som förlorat det.
20 augusti bjuder Sametinget på tårta i Arjeplog när man officiellt godkänner den pitesamiska ortografin.