Nittiotalets mitt. Tioåriga Ken Långdahl hade fått tag på en gammal gräsklippare från återvinningsgården. Den skruvades tålmodigt isär till molekylnivå i garaget hemma hos mamma och pappa på Yxvägen i Arjeplog. Det var inte bara roligt, det var Kens sätt att hitta hem. Det kanske till och med var just den gräsklipparen som kom att bli avgörande för hans karriärsval.
– Trots att pappa stundvis var arg för att garaget såg ut som ett slagfält.
Sedan dess har han varit biten av allt som har med motorer att göra. Gymnasievalet var väl därför inte en lågoddsare.
– Jag gick ett år på fordons i Arvidsjaur och åkte sedan till Vilhelmina för att specialisera mig på småmaskiner. Idag skruvar jag i det mesta. Allt från motorsågar till bilar. Och det jag inte kan, det lär jag mig. Men helst skruvar han i skotrar.
– Det är det som gör mig minst tokig.
Kens mellannamn stavas alltså inte tålamodet. Men när det kommer till motorer får det ta tid.
– Det är väl det enda jag klarar av. Ge mig en Ikeamöbel att montera ihop och jag lämnar rummet i sinne efter tio minuter. Motorer gör mig också frustrerad ibland, men jag ger aldrig upp.
Ken kommer närmast från en anställning på Martins mek i Arjeplog.
– Martin är en god vän till mig och jag trivdes jättebra med mitt jobb där. Men det där med att ha en trygg anställning verkar inte vara min grej. Jag söker utmaningar. Visst, har man en skitdag på jobbet som anställd syns det inte på lönen, men det gör det inte om man producerar utav bara fan heller.
Och tanken på att starta eget har funnits där länge. Brorsan Conny driver sedan ett par år tillbaka eget företag, och det har nog hjälpt till en del i beslutet.
– Han har hållit på och peppat mig, och nu står jag på egna ben. Det känns skitkul.
Tiden han lägger ned på sitt mekarintresse tror han inte går att räkna.
– Men det är mer eller mindre dygnet runt. Mekar jag inte åt någon annan så mekar jag åt mig själv.
Han ser sitt företag som ett komplement till de mekaniker som finns i Arjeplog idag.
– Det finns inte så många som håller på med skotrar, så jag hoppas att det får bli mycket sånt i vinter.