– Jag vet snart inte var jag ska skotta snön, säger Inge Rankvist som bedriver turistverksamhet i Örnvik, där vägen slutar vid Tjeggelvas strand. Han har några stugor och en husvagnsparkering som rymmer ett antal husvagnar. Men det är inte lätt att upptäcka vagnarna. Snöhögarna reser sig skyhöga runt om och intill, ändå påstår Inge Rankvist att blidvädret för en tid sedan gjorde högarna mindre.
Inge flyttade hem till Örnvik 2004 efter 38 år i Piteå. Han flyttade hem för att ta över turistverksamheten och sköta om sin mamma Svea vars hälsa sviktade.
– Jag ångrar inte att jag flyttade, det är det bästa jag gjort, säger Inge som hunnit bli 63 år. Nu ser han fram emot påsken då hans fem barn som bor i Piteå, Södertälje och Göteborg ska komma på besök. För även om påsken är sen så kommer snön att räcka till skoteråkning. Kanske blir det en premiärtur för den gamla Ockelbo 600 från början av 70-talet som han renoverat till nyskick.
Extrem vinter
Inge Rankvist kan inte påminna sig att Örnvik haft så mycket snö någon vinter som denna.
Det kan inte renägaren Karl-Henrik Kuhmunen i grannbyn Stenudden heller.
– Hade vi inte haft blidväder skulle vi ha haft flera meter djupt snötäcke, säger han.
– När det snöade som mest såg vi bara ryggarna på renarna och vi var tvungna att köra ut foder till dem. När det blir mer än en meter snö klarar de inte av att gräva efter föda. Vi hade 1,40 meter och så snöade det 30 centimeter till.
Karl-Henrik Kuhmunen menar att vintern varit extrem.
– Förut tyckte man att det var mycket snö då det var en meter. Det här är nog det värsta jag upplevt under mina 62 år.
På gården i Stenudden är snövallarna fortfarande höga och gångarna till uthusen ser nästan ut som skyttegravar.
– Vi stödutfordrar fortfarande de renkalvar vi har i skogslandet. Renarna som vi flyttade tillbaks till fjället klarar sig bättre. Där har blåsten rensat många backar från snö och där hittar djuren mat.