Många kan berätta om hur de kom med sina föräldrar och familjer till Lappstaden flera dagar i förväg för att fira storstämningshelgen.
Numer är de som övernattar i Lappstaden lätt räknade.
Johnny Skoglund är ordförande i Arvidsjaurs sameförening. Han menar att Storstämningshelgen behöver nya inslag för att återfå sin forna lockelse och dragningskraft.
- Vi ska naturligtvis behålla det som är rätt, men vi behöver också förnyelse, ett modernare koncept, säger han. Vi har börjat prata om konserter och workshops, det är viktigt att engagera de yngre, de mellan 15 och 30 år.
Tradition
På renskinn vid elden i en av kåtorna har Carola Persson, Peter Rodhe, Olivia, Adam och Isac Lindberg samt hunden Tindra slagit sig till ro. Köttgrytan står vid elden, liksom ingredienser till blodpalt.Den här kåtan kommer att vara bebodd hela helgen.
Peter Rodhe, en av kåtans delägare, bor i Stockholm, och tycker det är viktigt att försöka vara med under storstämningshelgen. Men det är vare sig kyrkobesök eller lassokastning som lockar numera.
- I barndomen var jag här under storstämningen, kastade lasso och spottade snus. Men under tonåren var det ingen stark tradition för mig, berättar han. Och kyrkan har aldrig haft någon central roll i vår släkt. Det är traditionen och gemenskapen, att träffa släktingar, som känns viktigt för mig.
För Peter ägnas lördagen till stor del åt att göra kåtan och härbret iordning för övernattning. Matlagningen tar sin tid, och på kvällen blir det dans.
- Efter kyrkan på söndag är det kaffeservering och torrköttsauktion, där ska vi vara med, säger han. Och jag blir kvar efter helgen också, vi ska byta tak på härbret, ett av de äldsta härbren som finns här i Lappstaden.