Operationen gick bra. Men komplikationer tillstötte, och det tog längre tid än planerat innan han så sakteliga kom igång med sitt nya liv.
Så här efteråt kan han konstatera att han nog borde ha tagit det ännu lugnare i början.
- Jag började om att jobba vid årsskiftet, men borde nog ha varit minst halvt sjukskriven ett par månader till, säger han. Det är egentligen först nu i slutet av sommaren som jag känner att jag kommit igång på riktigt.
Målet inte nått
Ännu är målet inte uppnått, ytterligare femton kilo ska bort. Bengt-Urban räknar med att nå dit under nästa år.Därefter ska en plastikoperation göras, en stor mängd överflödig hud måste bort.
- När jag ser mig själv i spegeln utan kläder är det inte direkt någon vacker syn. Och ju mer jag går ner i vikt, ju mer hud blir över, så det problemet blir liksom bara större och större.
De positiva effekterna av viktminskningen är tydliga. Bengt-
Urbans astmabesvär har minskat, någon daglig medicinering behövs inte längre. Blodtrycket har gått ner och tröttheten är borta.
- Nu är det roligt att motionera, förr var det ett enda stort jäkelskap för mig. Men det är klart, jag skulle nog inte orka om jag hängde på mig en femtio kilos ryggsäck, säger han och skrattar lite.
Promenader har han inte lärt sig att uppskatta (ännu). Men han simmar två eller tre gånger i veckan, och så fort skidspåren är klara blir det skidåkning.
- Målet är att jag ska ha någon form av motion varje dag, säger han. Skridskorna ska jag förresten slipa upp, nu när man inte är så otymplig är det nog roligt att åka.
Kände obehag
Som kraftigt överviktig kunde Bengt-Urban Fransson känna ett visst obehag i möten med nya människor.- Jag upplevde att folk tittade på mig, istället för att lyssna på mig. Nu känner jag mig mer avslappnad, och självförtroendet har ökat. Men jag kanske inte väcker samma uppmärksamhet längre.
Att dra till sig folks blickar är något som Bengt-Urban aldrig varit rädd för.
Han har alltid varit en i ordets rätta bemärkelse färgstark personlighet, som gått sina egna vägar och aldrig försökt smälta in i mängden.
- Tidigare fokuserade jag mycket på snygga skor, frisyr och glasögon, sånt som var oberoende av helheten. Genom att förstärka något, kan man dra uppmärksamheten från annat. Men nu kan jag använda helheten för att uttrycka min personlighet, jag kan gå in i klädaffärer och ha gott hopp om att verkligen hitta det jag vill ha. Och jag vill inte synas mindre nu.
Bengt-Urban ser fram emot att snart återuppta ett gammalt intresse, att sy sina egna kläder.
- Jag har börjat titta lite på mönster, beställt tygkataloger och så. Det ska bli kul, så fort jag får lite tid över ska jag ta itu med det.
Mat är ett annat av Bengt-Urban Franssons intressen. Och det intresset är lika stort som tidigare, även om intaget av mat är betydligt mindre nu.
- Jag njuter mer av maten nu, och jag äter samma mat som förut, fast mindre portioner. Jag föreslår aldrig självmant en trerättersmiddag. Efter en sådan här operation har man möjlighet att få läkarintyg att visa upp på restauranger, för att få beställa barnportioner av alla rätter. Men där är min fåfänga ett problem, jag beställer inte in en barnportion. Jag tar en vanlig portion, äter lite grand och känner sedan stolthet över att jag kan begränsa mitt ätande.