Laisälvens fiskevårdsområdesförening vill restaurera Laisälven och återställa den i ett mer ursprungligt skick. Thomas Landström, ordförande i Laisälvens FVO, berättar att det är för att skapa en bättre livsmiljö för fisken. Tankar som funnits sedan 2017.
– Vi tog kontakt med kulturenheten på länsstyrelsen som var avogt inställda och därför har vi jobbat lite sakta med det här. Vi blev väldigt överrumplade när beslutet om fornminnesförklaring kom, det kändes nästan som spiken i kistan, säger han.
Någon formell ansökan om restaurering hann föreningen aldrig lämna in. Nu tror Thomas Landström att det blir svårare.
– Det är mycket mer hänsyn till kulturella värden än om det inte vore fornminnesförklarat. Det är inte stopp, det är möjligt att göra det men vi befarar att det blir en svårare och dyrare process.
I slutet av februari beslutade länsstyrelsen om fornminnesförklaringen, men föreningen tycker inte att ärendet har handlagts på rätt sätt.
– Vi reagerade hårt på att länsstyrelsen med kort varsel bara kontaktade markägare som hade flottledslämningar på sin mark, vi som fiskevårdsområde fick ingenting veta. Av en händelse såg vi en kungörelse i tidningen och då skulle vi inte få yttra oss över huvud taget men det klagade vi på, säger han.
Föreningen fick rätt och överklagade därmed beslutet. Förvaltningsrätten i Luleå avslår överklagan och gör bedömningen att alla förutsättningar för att fornminnesförklara lämningarna är uppfyllda.
Enligt Thomas Landström kommer föreningen inte att klaga igen, men han hoppas att det blir en restaurering till slut även fast det kanske tar några år.
– Många tror att vi vill förstöra älven, riva ut och radera allting, men så är det inte. Man bevarar vissa bitar och vissa stenmurar får vara kvar. Man kan restaurera på många olika sätt. Vi förstår att man vill värna de kulturella värdena, säger han.
Thomas Landström anser att det finns ett stort behov att restaurera Laisälven.
– Det är inte jättedåligt fiske, men vi ser potentialen. Vi skulle kunna öppna upp många sidovatten och därmed få mycket fler uppväxtlokaler och efter ett antal år mer fisk, säger han.
Han berättar att flera områden i Vindelälven och Piteälven har restaurerats och att man efter det har sett att det blivit en högre täthet av öringsyngel.