Ett naturligt sätt att campa
En efter en bommades rastplatserna längs Silvervägen igen. Vare sig Vägverket, länsstyrelsen i Norrbotten eller Arjeplogs kommun hade något intresse av att bedriva skötsel. Någon blev kvar och nu har en återöppnats och blivit naturcamp - Naturcampen i Lövbacken.
Eldplatser och husvagnsparkeringar är insprängda i naturen. Så ska det vara på en naturcamp. Ralph och Ann-Katrin Edin njuter av tillvaron.
Foto: Bertil Sundkvist, Nyheter i Norr
Men det var då det. Rastplatser stängdes och på många ställen plockades byggnaderna bort, många gånger av privata men med myndighetens goda minne. I Lövbacken blev byggnaderna kvar. De stod på arrenderad mark och i utbyte mot att slippa återställa rastplatsen till naturmark överläts byggnaderna till dåvarande markägaren Arthur Karlsson.
Skolat in sig
Karlsson behöver ingen rastplats längre. Han har nått ändstationen. Men hans gärning var som en tanke.
För nu har dottern Ann-Katrin flyttat "hem", övertagit gården och öppnat rastplatsen. Stora gula skyltar talar om och visar var campen är. Och så gott som varje natt står det någon eller några husvagnar eller husbilar där.
Ann-Katrin är född i Arjeplog. Hon har aldrig bott på Lövbacken i Aspnäs. Men hon hade både mor- och farföräldrar i byn. Så hon tillbringade både somrar och jular i byn. På grund av pappa Arthurs arbete flyttade familjen till Vuollerim. Sen blev det Harads, Stockholm, Harads igen och Älvsbyn.
För tre år sedan tog Ann-Katrin och maken Ralph Edin beslutet att flytta från Älvsbyn till Lövbacken. Då hade de skolat in sig på att bo i glesbygden genom att hyra ett litet hus i Tvårån en tid.
Cirkeln sluten
- Pappa orkade inte skotta snö längre. Han hade ju oroat sig för huset men då vi tog över blev han lugn, berättar Ann-Katrin och fortsätter:
- För mig är det som att sluta cirkeln.
Ann-Katrin fortsätter med sin verksamhet att tillverka myggmedel och salvor på tjära och grankåda. Ralph har fortfarande kvar jobbet i Älvsbyn men kan jobba från Lövbacken ibland.
Han hyllar sin nya bostadsort och säger något förbryllande:
- Det är billigare att bo så här, man kör mindre.
Han förklarar:
- När man bor så här, drygt tre mil från tätorten så veckohandlar man ...
Han pratar lyriskt om fisket och älgjakten. Nackdelarna ser han inte.
- Nej, vi har valt att bo så här för fördelarnas skull. Fast det skulle ju då vara morgontidningen, den kommer först klockan två på eftermiddagen, och så är det lite mer snöskottning ...
Många återvänder
När Ann-Katrin och Rolf började åka för att hälsa på i Lövbacken hade de ofta husvagnen på rastplatsen. Det var ju så fint där.
- Så när vi flyttade hit tänkte vi, det kunde ju inte vara bara vi som tyckte att det var vackert. Så vi städade upp och öppnade. Hitintills är det bara en person som frågat efter elström. Och när vi pratar om att fixa det säger andra: "Nej behåll det som det är, det är så fantastiskt, säger Ann-Katrin.
Naturcampen syns inte i någon turisttidning eller någon broschyr eller campingkatalogen. Naturcampen i Lövbacken är en sådan som man bara stöter på. Och det ger mersmak.
- Många planerar ju sina rutter, men de som en gång hittat hit återvänder gärna, säger Ann-Katrin.
Det är ungefär detsamma med försäljningen av myggmedel, kåd- och tjärsalvorna.
En liten gul skylt skvallrar om att det finns.
- Men, konstaterar Ann-Katrin,
- Det är få kunder, skylten är för liten på en 110-väg.
Så jobbar vi med nyheter