Kan man inte åka till södra Sverige för att uppleva fantastisk musik, räcker det egentligen med att ta sig till Arjeplog och låta musiken komma till dig. Som Uno Svenningsson till exempel. Och det blir just fantastiskt, när han redan i början showen framför 90-talsdängan som knappast någon kunnat missa: Ett naket och sprött ”Under ytan”, med Arjeplogstjejerna Anna Sundström, Åse Sundström och Stina Sundström viskandes i kör. Som ett litet fulländat julmirakel, bara så där.
Busiga farbröder
De börjar nästan kännas som gamla bekanta, Magnus Johansson och Marcos Ubeda. En påtagligt hjärtlig stämning på scenen skvallrar om hur väl de känner varandra. Och de är nästan som de där busiga farbröderna man träffar en gång per år, och det till jul, som drar skämt med den purkna svägerskan och snapsar med farmor – och gör varje jul till en jul som sent skall glömmas. Om inte för Johanssons fläckfria trumpetande så för Ubedas hästjobb bakom pianot. Om inte för Johanssons extremt djupa stämma så för Ubedas egenkomponerade version av ”Staffan var en stalledräng”.
Mindre folk
Tyvärr var Arjeplogs kyrka inte fullsatt, till skillnad mot föregående år, och det är synd att missa ett sådant gyllene tillfälle till god underhållning. Förra årets gäst var Sonja Aldén. Årets var Uno Svenningsson. Jag kan knappt bärga mig. Vad ska de hitta på nästa år, busfarbröderna Ubeda och Johansson?