Den 7 augusti fyller hon 90 år.
Una Lundkvist kan se tillbaka på ett liv fyllt av både glädje och sorg, ett liv som flera gånger tagit nya, oväntade vändningar.
- Jag borde nog skriva en bok, funderar hon.
Una föddes i Adolfström, och bodde de första åren i farmor och farfars hus. Som femåring flyttade hon med sin familj till Bäverholmen.
- Vi körde med häst dit, på hösten. Jag minns det mycket väl, jag var så glad. Ett nytt hus väntade på oss där, och nu skulle inte farmor kunna hålla ögonen på mig längre …
Tog hand om barnen
När Una var 18 år dog hennes moster, som var bosatt i Arjeplog. Hon lämnade efter sig man och sex barn, det yngsta bara tre veckor gammalt.Una fick uppdraget att ta hand om mosterns hem och barn.
- Men mamma sa att hon bara skulle lämna mig där på ett villkor, att någon annan tog hand om minsta barnet, för annars skulle det bli för tungt för mig, minns Una.
I ett par år tog så Una hand om hushållet, de fem kvarvarande barnen och två kor. Så träffade mannen i huset en ny kvinna, och Una kunde lämna sitt uppdrag.
Hon hade då mött sin blivande man. Till första advent blev det bröllop, och paret flyttade in i ett nytt hus i Höganäs, cirka 1,5 mil söder om Arjeplog.
- Vi fick tre pojkar, och var gifta i tjugoett år. Sedan blev det skilsmässa, och jag var tvungen att lämna hemmet. Det var hårt.
Men livet går vidare, och Una träffade en ny man. De slog sig ner i Oskarsnäs öster om Arjeplog, och levde där som sambo i 33 år.
- Vi hade det väldigt bra, ändå tills han dog. Då blev jag mer och mer ensam, grannarna försvann en efter en, dog eller flyttade.
Så bestämde sig Una för att flytta in till Arjeplog.
- Jag hade ju min stuga i Bäverholm, där kunde jag bo halva året, och så kunde jag bo resten av året i en lägenhet i Arjeplog.
Så tänkte Una. Men ödet ville annorlunda. En lördagkväll ringde telefonen i Oskarsnäs.
Telefonen ringde
- Jag svarade och hörde en främmande röst i luren. En man presenterade sig som hemmansägare och berättade att han var ensam och ville ha någon att prata med. Han hade fått mitt telefonnummer av en som tyckte att jag var rekorderlig."Prata på du, allt du vill, jag ska lyssna." Så löd svaret han fick, Ture Johansson, den där lördagskvällen när han ringde till Oskarsnäs.
Så han pratade. Och han ringde igen. Och igen.
De många och långa telefonsamtalen resulterade i att Una flyttade hem till Ture i Sandträsk utanför Boden, och när Una var 81 år förlovade de sig.
Numera bor paret i Arjeplog, i en lägenhet vid Djuptjärn. Hit flyttade de för två år sedan, och trivs bra.
- Jag har nära till skidspåret, och det är fint att vara ute och gå här, menar Una. Nu när jag äntligen kommit mig på benen igen, jag bröt lårbenet i våras. Och än så länge har jag kvar min rikedom, alla minnen jag har i huvudet.
Nittioårsdagen firar Una i hemmet. Med hjälp av sonhustrun ska hon se till att besökarna får sig en kopp kaffe och en tårtbit.