De väckte liv i ödegården

Stentorp, eller Tjäktjus lappskatteland, som det hette när Ulf Mattssons farfars farfar slog sig ned där i början av 1800-talet, blev öde på 1970-talet. För Ulf har Stentorp varit sommarstället nummer ett, ända sen barnsben. Det var där Ulf fiskade, trivdes och ville vara. Som vuxen Västeråsbo åkte Ulf till Stentorp för att jaga. Och när han kom hem var han som förbytt. Hustrun Inga-Lena berättar: - Han bara låg och tittade i taket och längtade tillbaks. <h3>Orealistiskt</h3>En gång yppade Ulf tanken: "Tänk om vi någon gång kunde flytta till Stentorp". Inga-Lena tog knappast tanken på allvar. Den var alltför orealistisk. - Vi brukade åka till Stentorp på sommaren. Ulf fiskade och trivdes och jag ammade barnen, berättar Inga-Lena. För henne var besöken i Slagnäs Konsumbutik tillsammans med barnen det stora äventyret. Nej, flytta till Stentorp var inte att tänka på. Den sista tänkbara utposten mot vildmarken var nog Arvidsjaur ? Det var för 20 år sedan. En dag kom Ulf hem och berättade att han fått jobb som fritidspedagog i Arvidsjaur, och det fanns sjuksköterskejobb på vårdcentralen. Vid årsskiftet 1986-1987 gick flyttlasset. <h3>Nästa steg</h3>Tre år senare togs nästa steg. Då fick Ulf jobb som fritidspedagog i Arjeplog och Inga-Lena fick jobb på Arjeplogs vårdcentral. Att det hände så mycket kring Arjeplogs Filadelfiaförsamling bidrog starkt till beslutet. Sång, barnverksamhet och så vidare. Paret Mattsson sålde huset i Arvidsjaur och byggde ett precis likadant i Arjeplog, fast spegelvänt. På den vägen skulle det väl ha varit än i dag om inte Ulf gått ut på en promenad med hunden. Ulf stötte på Arjeplogsbon Boo Dufström, som berättade att Ulf skulle få en ny granne. En som skulle bygga på tomten intill Ulfs och Inga-Lenas. Ulf berättar: - Jag tyckte att det lät tokigt. Det är ju så dyrt att bygga. Så jag sa, det är väl bättre att de som vill bygga köper vårt hus. Det blir billigare. Snart hade Ulf en spekulant, men han tyckte att han skulle tala med sin hustru först, att hon borde bli informerad. Två veckor senare var huset sålt. <h3>Barnen protesterade</h3>Ulf och Inga-Lena hade visserligen fört saken på tal. Men det fanns varken tid, ork eller pengar till att rusta upp sommarstället i Stentorp och barnen hade inte gillat tanken när den lanserades första gången. Dottern Evelina hade protesterat skarpt. Hon ville inte bli bybo och hon ville inte åka skolskjuts. Hon slog näven i bordet och kallade förslaget för "barnmisshandel". Nu har barnen mer eller mindre flugit ut. Och förra sommaren gick flytten till Stentorp. Till ett ställe med utedass och dusch under öppen himmel. Till julafton var utbyggnaden med pannrum, tvättstuga, toalett och dusch klar. Och då kom Ulfs föräldrar på besök. Ulfs pappa Valentin hade varit skeptisk till bosättningen vid Storavan, han som lämnade stället och sysslan som renskötare för att ta värvning. <h3>Pappa tänkte om</h3>När han bröt upp hade han varit less på att arbeta med renarna. Han hade sagt något i stil med: "Sälj renarna" och så tog han på sig skridskorna, åkte över Storavan till Avaviken, klev på tåget med destination Boden för att bli yrkesmilitär. Ulf berättar: - Pappa hade dumförklarat oss och sagt att det inte skulle gå att bo i Stentorp för att huset var för dåligt isolerat. Men när han kom på julafton tänkte han om ? Nu planerar Ulf och Inga-Lena ett steg i taget. Närmast står köksrenovering för dörren. - Vi gör det projektvis, vi orkar inte med allt på en gång, säger Inga-Lena som bedyrar: - Jag ångrar mig inte en sekund. Stentorps nya innevånare har på ett sätt slutit cirkeln ? <\c><\c><\c><\c><\c>