Sedan två fall av avmagringssjuka älgar påträffats i A-kommunerna, har Jordbruksverket beslutat att en omfattande provtagning ska ske för att om möjligt kunna kartlägga om det finns en spridning. Hypotesen har så här långt varit, att de fall av CWD som påträffats är av den varianten som inte smittar. Alltså en spontan uppkommen variant som bara drabbar gamla djur. Men Erik Ågren som är statsveterinär på SVA sa att det är långt ifrån säkert.
– Vi vet i dagsläget inte vilken typ av CWD det rör sig om, och hur det skulle påverka oss att äta köttet. Det finns ingen analysmetod som visar om den är smittsam eller inte, enda sättet att ta reda på det är att göra en omfattande provtagning för att kunna dra slutsatser av det vi finner.
Ågren är mycket tydlig med hur myndigheterna ställer sig till att äta köttet:
– Myndigheterna rekommenderar ingen att äta köttet innan svaret på proverna har kommit. Även om älgen förefaller frisk kan man inte veta säkert. Det här är en sjukdom som utvecklar sig långsamt, den kan finnas länge i älgkroppen innan den börjar förstöra vävnad i hjärnan och börjar synas på djurets beteende.
Så sent som i våras kom en delegation från bland andra SVA, Jordbruksverket och Livsmedelsverket till Arjeplog för att informera om vad som stundar. Det är alltså tal om att alla älgar som skjuts som är över ett år gammal ska testas. Det gör man genom att ta ett prov dels ur ryggmärgen, men också lymfkörtlar och halva käken.
– Det är otroligt viktigt att man inte missar att skicka med käken. Det är för att vi ska kunna åldersbestämma individen, sa Ågren.
Under torsdagskvällen fick besökarna testa teknikerna för provtagningen, fast på fårskallar. Det är samma princip, men i mindre skala. Intresset var stort, drygt 220 åhörare hade samlats i Medborgarhuset. Det mumlades i publiken när SVA sa att om ett prov skulle komma tillbaka som CWD-positivt, måste man kunna spåra allt kött och alla slaktrester. Det för att hela djuret ska kunna destrueras enligt konstens alla regler. Det kommer sannolikt innebära en del stök och bök för såväl slakterier som för den enskilde jägaren.
– Vi har sett exempel på hur otroligt svår den här smittan är att hanskas med, inte minst från Nordamerika. Den är i princip omöjlig att bli av med om den väl fått fäste i djur och natur, därför är det viktigt att vi försöker vara noggranna och ta det säkra före det osäkra, sa Maria Cedersmyg från Jordbruksverket.