Med diagram, uppgifter från olika handlingar och en dos humor, behandlar den anonyma bloggaren heta potatisar i Arjeplog och väcker debatt såväl i fikarummen som över köksborden i hemma. Han lockar omkring 200 läsare per dag till sina inlägg. Men vem är denne mystiske man och varför gör han det här? Nyheter i Norr tar pulsen på mannen i en exklusiv intervju över en chattfunktion på internet.
Varför startade du den här bloggen?
- Jag har alltid haft åsikter om det mesta, och tänkte att en blogg kunde vara ett bra sätt att dela med sig av dessa på. Anledningen att jag valde att skriva anonymt är för att jag tyckte att jag skulle kunna skriva lite mer fritt då.
Är du rädd för att bli avslöjad?
- Inte direkt rädd. På internet är det svårt att vara helt anonym, så jag är noga med att inte skriva något som jag inte skulle kunna stå för.
Tappar inte anonymiteten funktion då?
- Delvis är det väl så. Det är samtidigt bra, för det tvingar mig att hela tiden tänka igenom det jag skriver. Jag tror inte att jag kommer bli avslöjad, men att helt bortse från risken vore dumt. Vissa skulle säkert bli sura på mig om de fick veta vem jag är, men inte så sura att det inte skulle gå över.
Lägger du ut dimridåer? Alltså, är allt du bjussar på om dig själv sant?
- Vissa detaljer kan ha förbättrats lite grann, det ska jag erkänna, men i stort sett är allt sant.
Vad skulle du säga om någon frågar om det är du som driver bloggen?
- Det beror på vem som frågar. Jag skulle nog förneka att det är jag som skriver, men kanske säga att jag tror att jag vet vem det är.
Vilken funktion tror du att bloggen fyller i Arjeplog?
- Från början var tanken att den skulle bidra till den politiska debatten, bli ett lite friare forum för den typen av diskussioner. Efter ett tag insåg jag att det egentligen inte var det som drev mig. Jag tycker helt enkelt att det är roligt att skriva. Jag är intresserad av den typen av frågor.
Är det en passning till journalisterna?
- Nej. Förmedlar man nyheter måste det vara neutralt, man kan inte ta ställning så tydligt. Jag tyckte att det kunde vara intressant med en blogg, där man är fri att skriva vad man tycker. Det fanns, så vitt jag vet i alla fall, ingen blogg i Arjeplog med den inriktningen och det tyckte jag var synd.
Med passning till journalister menade jag mer om du tycker att vi är för kassa med att hitta stoff i Arjeplog.
- Arjeplog är ett litet samhälle, och ibland händer det inte så mycket häpnadsväckande. Jag har själv problem med att hitta saker att skriva om ibland, så jag är imponerad av er som måste skriva något i princip varje dag. Själv skulle jag inte klara av det.
Din blogg diskuteras hej vilt runt om i Arjeplog, såväl i politiska sammanhang som över köksborden hemma. Hade du kunna föreställa dig att det skulle bli så här?
- Nej, det trodde jag nog inte, men det är roligt att det blivit så. Nackdelen är att jag lider av ganska svår prestationsångest, och ju fler som läser desto mer känner man att det ska vara bra det man skriver. Samtidigt är det förstås roligt att veta att många läser och har åsikter om det jag skriver.
Hur länge kommer Arjeplogsbloggen att finnas kvar?
- Så länge jag tycker det är roligt. Det blev en paus förra hösten, då jag tappade motivationen lite grann. Nu har jag sänkt ambitionsnivån lite grann och skriver inte lika mycket och ofta.
Hur kan du vara så insatt i kommunens ekonomi?
- Egentligen är jag inte så insatt. Jag fick en idé om ett inlägg och blev tvungen att läsa på, så jag lär mig nog saker eftersom. Efter att jag läst på lite grann så tyckte jag att det blev mer och mer intressant, så till sist gick jag igenom de senaste årsredovisningarna.
Det är ju inte alla som skulle göra en sån sak ...
- Nej, jag är den typen som kan bli väldigt fokuserad när jag hittar något som jag tycker är intressant. Sedan kan det gå över ganska snabbt.
Johan Fjellström på Lilab vill se dig som kommunalråd. Kommentar?
- Det är naturligtvis smickrande. Jag är inte helt främmande för att engagera mig politiskt i framtiden, men just nu passar det inte. Jag hinner knappt med bloggen.