Kent Grundström och Krister Andersson är inne på sitt nionde veckolånga jourpass vid plogstationen. Bara en enda av dessa veckor har vägen varit helt öppen. De senaste dagarna hårda väder har inneburit att manskapet förstärkts med Torbjörn Fjellström, helt enkelt för att allt jobb ska hinnas med för att man ska hinna med att sova också.
Fast det är ju då vädret trilskas som det blir intressant.
– Visst är det roligt att ha mycket att göra, säger Krister Andersson.
I förrgår var det en speciell dag. Vägen var öppen och solen sken. Inom en kort stund var det full snöstorm och en lastbil körde i diket.
– Från lugnt till kaos på en kvart, säger Kent Grundström.
28 sekundmeter
Bakom den dikeskörda lastbilen blev det kö av personbilar, och enligt Kent så var det några som visade på stor oro att bli fast på fjället.
Men allt redde upp sig. Lastbilen bärgades och personbilarna som blivit fast på ömse sidor lotsades åt det håll de var på väg.
Som värst blåste det 28 sekundmeter i vindbyarna. Någon mindre än de 30 från i tisdags.
När Krister Andersson började för fem år sedan som plogbilsförare vid plogstationen hade han hört massor av historier om hur dåligt vädret kunde vara. Att man till exempel knappt såg handen framför sig.
– Jag trodde inte på vad jag hörde, men efter att ha jobbat här förstår jag att de var sanna historier, säger Krister.
Han berättar om en plogtur Merkenes-gränsen tur och retur. Enkel väg mäter sträckan 17 kilometer.
– På väg tillbaka slog ovädret till. Det var som att stoppa huvudet i en mjölpåse. Det tog fem och en halv timme tillbaka. Man krypkör, stannar, väntar på att få syn på en käpp, fortsätter, stannar, krypkör…
– Har man inte varit på fjället då det är dåligt väder vet man inte vad dåligt väder är, säger han.
Mer blåst
Under vintern har det snöat massor, men inte så mycket mer än det normala. Däremot har det blåst mer. 25 procent av all plogning har varit drevplogning. Och kolonnkörningen, som det varit mer av i vinter, har med blåsten och den obefintliga sikten att göra.
– Det sjukaste jag varit med om var när stormen Ole drog över här. Det blåste 40 sekundmeter och knakade överallt i huset. Då var vägen stängd från Jäckvik och uppåt, berättar Krister.
Det är personalen på plogstationen som bestämmer när vägen ska stängas och när kolonnkörning ska tillämpas. Till sin hjälp har de två väderstationer på fjället med vindmätare och kamera. Men det är viktigt med erfarenhet också. Besluten fattas också utifrån vindriktning och snöns beskaffenhet.
– När det blåser 13-14-15 sekundmeter plogar vi med en och en halvtimmes mellanrum. Då ser vi också tendenserna, om vi ska stänga eller inte, säger Kent.
Stor förståelse
De flesta trafikanter de möter har förståelse för att vägen är stängd. Och de som inte har det brukar be om ursäkt sedan de kört i kolonn i hårt väder.
– Bäst är norrmännen, de förstår, de kollar i förväg om det går att köra, jag vill ge dem en eloge, säger Kent.
Med mycket jobb och oregelbundna tiden kan det bli lite si och så med mathållningen.
– Det är inte ovanligt att middagen intas vid midnatt, säger Krister och fortsätter;
– Men vi försöker att äta middag tillsammans och så brukar vi laga så vi bjuder varandra.
I veckan har Krister bjudit på kyckling och ris samt köttbullar och mos.
– Det blir gärna lite enklare rätter, säger han.