Sedan två år tillbaka bedriver SLU, Statens lantbruksuniversitet, ett treårigt forskningsprojekt som ska ge svar på hur mycket ren en björn fäller. I studien ingår två samebyar från Norrbottens län och resultaten kommer att ligga till grund för ett nytt ersättningssystem. Jörgen Persson från samebyn Västra Kikkejaur hoppas att studien också ska leda till ett högre jakttryck på björn.
- I vår sameby finns cirka 2 000 renar och vi får 24 000 kronor per år från staten för björndödad ren. Slaktvärdet för en ren är 1500 kronor, vilket innebär att det bara krävs att björnen dödar fler än 16 renar för att det ska bli en förlustaffär för oss, säger han.
Studien visar att bland de dräktiga vajor som hade försetts med sändare kan man konstatera att 43 procent saknade kalv vid årets renkalvmärkning. Något som direkt kopplas till ett ökat rovdjurstryck av framför allt björn. Resultatet förvånar forskaren Jens Karlsson på SLU:s viltskadecenter som leder studien.
- Hade jag fått gissa innan hade jag inte trott att de olika björnindividerna tog så många renkalvar som de faktiskt gör, säger han.
Simultankontroll
Studien går kort ut på att renar har radiosändare runt halsen och björnarna är märkta med gps-sändare. Därmed kan forskarna ha simultankontroll över hur djuren rör sig. När signalerna visar att björn och ren är cirka 100 meter ifrån varandra ger forskarlaget sig ut och letar kalvkadaver.
Samebyn Västra Kikkejaur kunde vid årets renkalvmärkning se att det var oroväckande många gallvajor, vajor utan kalvar, och eftersom björnstammen har ökat radikalt de tio senaste åren jämfört andra predatorerna på ren, så tror de att björnen är en stor bov i dramat.
- Ett högre jakttryck och en högre ersättning för varje björndödad ren är önskvärt från vår sida, säger Jörgen Persson, från samebyn Västra Kikkejaur i Arjeplog.