Sällan har kommunfullmäktige varit så välbesökt som under måndagens sammanträde. Stolarna räckte knappt till för den skara som samlats för att delta i allmänhetens frågestund. Över en timma höll diskussionen igång och det var många som ville göra sin röst hörd. Samtalet inleddes av Monika Persson, som med anledning av bun:s beslut om besparing, presenterade sin femårige son Jonas.
- Lär känna honom. Han föddes mycket för tidigt, båda lungorna gick sönder och han fick syrebrist. Det ledde till en permanent hjärnskada.
Förödande konsekvenser
Jonas har i dag en assistent på sin förskola som han delar med ett annat barn, och Persson är övertygad om att indragning av assistenten kommer att få förödande konsekvenser.
- Det kommer att bli fråga om förvaring av min son när vi jobbar. Han kommer att stanna i utvecklingen och kommer inte att klara av vardagen så som han gör nu.
Hon riktade en fråga till kommunfullmäktige och Britta Flinkfeldt Jansson:
- Vad kan jag göra för att Jonas och andra barn ska få det stöd de behöver?
Kritisk punkt
Flinkfeldt Jansson började med att förtydliga att oavsett partifärg är det ingen politik som bygger på att sparka på dem som har det svårast, och förklarade den prekära ekonomiska situation som råder i Arjeplog.
- Kollegor i andra kommuner häpnar när jag berättar om hur mycket vi fått skära ned i vår budget senaste åren. Fanns det en lyxfälla, utan lyxkonsumtion, skulle Arjeplog vara en av kandidaterna.
Flinkfeldt Jansson sade att man kommit till den kritiska punkt där man måste hålla sig till det som är lagstiftat, och att man förstår att det svider.
- Vi har hög lärartäthet, 12,5 lärare på hundra elever jämfört med 8-9 i andra kommuner. Vi hoppas att de som blir kvar ska kunna täcka upp för det som går förlorat.
Monica Persson fick rådet av socialchefen Monica Westman att överklaga bun:s beslut.
- Jag förstod nästan att jag inte skulle gå hem i dag med något klart svar och det känns inte som någon tröst att överklaga. Jag förstod i lördags när jag läste om beslutet i tidningen att nu sätter en kamp igång för oss. Nu måste vi spotta i nävarna och kämpa för varenda unge, det handlar ju inte bara om min Jonas. Annars måste vi flytta, barnen går först.