Det finns alltid någon pensionär från Laisvalltrakten på fjällsjöarna.
Bor man med frysboxen, det vill säga fiskevattnet så nära, så används det.
- Det är klart att vi ska ha var sin skoter, säger Valborg.
- Vi har till och med var sin motorisborr, tillägger maken Rune, 78.
Värt varenda krona
Om kostnaden för bensinen är hög så är det värt varenda krona.- Det är ju min utlandssemester, säger Valborg och sätter punkt för diskussionen. Det kostar och det får det göra.
- Jag vet ju inte vad jag skulle göra utan skotern, säger Valborg och förklarar:
- När jag handarbetar och stickar får jag så ont i mina axlar, men inte när jag kör snöskoter. Och när jag susar iväg på skotern brukar jag ha Louis Armstrongs låt i mina tankar; "What a wonderful world".
Skotersäsongen är lång för Laisvallbyborna. De första fjällresorna blir av långt före jul, ja så snart som sjön Laisans is bär och så snart som det är tillräckligt med snö. Och under årens lopp har det bytts maskiner, särskilt för Rune som nu kör en rätt ny Ski-doo. Valborg håller dock fast vid sin Yamaha 340 från 1987.
- Jag älskar den, säger hon.
Och den får bästa möjliga vård. Efter varje tur hissar Valborg upp den med en specialgjord domkraft.
- Sedan kör jag ur all snö ur mattan.
Skotern har gått 2170 mil och skotermattan är som ny, fortfarande.