- Jag ser hur pressen blir hårdare och hårdare. Kunderna vill att banorna ska vara i perfekt skick tidigare och tidigare, och det är ett orosmoment.
Hittills har ban-arbetet på senhösten och förvintern inte orsakat någon allvarlig olycka i Arjeplog. Däremot sker varje år incidenter.
Lätt tappa respekten
Alf Sundström vet. Han vet också hur lätt det är att tappa respekten för is och de faror arbete på is innebär.- Vi var ute och plogade isbanor en höst för flera år sedan, jag såg att isen sprack och att vatten trängde upp. Då borde jag ha avbrutit arbetet, konstaterar han.
Men Alf fortsatte, efter att via kommunikationsradio ha meddelat sina anställda att isen spruckit.
- När jag kom in på andra varvet, till samma plats, ropade jag i radion att "det här ser inte bra ut". Men jag fortsatte ändå, berättar han.
Lyckligt slut
Vad som hände på det stället, när Alf kom dit för tredje gången, minns han inte själv. Men han minns att han stod på iskanten och såg hur alla anställda kom emot honom.- Jag hade ropat i radion och sagt att nu går det åt helvete, sen hoppade jag.
Incidenten slutade lyckligt. Alf klarade sig torrskodd, och traktorn blev hängande på iskanten.
- Jag skärpte mig ordentligt efter det. I dag är jag inte så nonchalant, ser jag att isen spricker och vatten tränger upp, då avbryter vi arbetet direkt.
Farligt moment
Arbetet med isbanorna börjar så snart isarna bär en människa och en skoter. Först ska banorna märkas ut, och sen är det dags att bulta banorna, med hjälp av skotrar.- Det gör vi för att packa snön, så att den inte isolerar och bromsar isens tillväxt, förklarar Alf Sundström. Snöpackningen är viktig.
Sen kommer det farligaste arbetsmomentet. Att köra ut med traktor på isbanorna för att ploga eller slunga bort snö och frilägga isarna.
- Det handlar om flera tons tryck på en yta motsvarande fyra handflator, säger Alf. Och det gäller att så snabbt som möjligt kunna gå ut med traktorer, vi har så stora isbanor att vi måste kunna jobba effektivt.
Ingen tvingas ut
I Alf Sundströms företag, Cartest, tvingas ingen anställd ut på isen mot sin vilja. Alla är med och resonerar sig fram till när det är lämpligt att ge sig ut med traktor.- Om en av fem tycker att isen inte är nog tjock, stannar alla fem på land. Vi väntar tills vi är överens. Och vi har som tradition att chefen kör först, det är alltid jag som sätter de första traktorspåren på isen varje år, berättar Alf.
Att mäta istjockleken är oerhört viktigt. Även om fler och fler tekniska hjälpmedel börjar användas, bland annat ismätning med hjälp av laser, tycker Alf Sundström att det mänskliga ögat är det viktigaste instrumentet.
- När jag borrar upp ett hål ser jag inte bara isens tjocklek, jag ser också vilken kvalitet isen har, menar han.
Oron gnager
Säkerhetsfrågor är ett ständigt återkommande diskussionsämne i branschen, och även om vissa regler är självklara, exempelvis att ingen arbetar ensam ute på isen, alla har med isdubbar och att räddningsutrustning finns lättillgängligt, så gnager oron inom Alf Sundström.- Det kan hända saker man inte är förberedd på, isen kanske inte alltid är så stadig som man räknar med. Och det är ibland svårt att stå emot trycket från kunderna, som snabbt vill komma igång med sin verksamhet. Men vi måste stå emot, vi har så små säkerhetsmarginaler att vi absolut inte får tumma på dem.