- De lyssnar inte på oss.
- Vi har ingenstans att vara.
- Det finns ingenting att göra i Arjeplog.
Snabbt haglar kommentarerna från mellan- och högstadieeleverna när frågan om nedläggningen av ungdomsgården i Arjeplog kommer på tal. De är besvikna.
- Det är förjävligt att det inte finns någonstans för oss att vara, säger Leo Widman.
Uppgivna
Han, liksom alla de andra 13-åriga grabbarna i uppehållsrummet på Kyrkholmsskolan, är uppgivna.
- Tidigare hade vi i alla fall någonstans att ta vägen. Nu hänger vi på Shell och Kalles, säger Hannes Lestander.
- Det var bäst när UG var på badhuset. Det var nära hem och vi fick vara i sporthallen varje fredag, säger Leo.
Och butiksägarna har märkt av en skillnad sedan UG stängde.
Liv och rörelse
Per-Erik Granberg på Shell kan vittna om att ungdomarna söker sig dit det är varmt och finns liv och rörelse.
Ibland är det till och med riktigt många.
- Man får inte så mycket gjort på kvällstid när man måste hålla koll på dem. Överlag sköter de sig riktigt bra. Blir det för stimmigt får man helt enkelt skicka ut dem.
- Man kanske borde söka bidrag från kommunen för ungdomsverksamhet, skämtar Granberg.
På Kalles kiosk och spel har Andreas Karlberg märkt samma sak.
Ungdomarna hänger såväl inne i butiken som utanför. Även om de för det mesta sköter sig, berättar han om vissa bekymmer.
- Ibland blir det stojigt, då måste man nästan agera ungdomsledare.
Ökad droganvändning
Och polisen då? De ser en ökning av ungdomar som driver omkring på samhället riktigt sent på nätterna.
Och den ökande droganvändningen bland de unga i kommunen kan vara en indirekt konsekvens av nedläggningen av ungdomsgården, resonerar polisen Anders Holmlund.
- Jag tror att man bet sig själv i svansen genom att ta bort den enda samlingspunkt som fanns för våra ungdomar. Vart tycker man att de ska ta vägen? undrar Holmlund.