Festivalgeneral Niklas Westling pustar ut dagen efter filmfestivalens sista dag. Han är upprymd, har lite svårt att landa. Allt det positiva. All entusiasm som visats.
– Det var filmfolk som tyckte att vi skulle sikta högt och sikta på att hålla på till vi kan fira 25-årsjubileum, säger han.
Niklas Westling gläder sig också åt att värdparet Claes Ljungmark och Cecilia Nilsson gett löfte om återkomst nästa år.
Intensiva dagar
Han ser tillbaka på tre intensiva dagar och har inte fingrar nog på händerna för att kunna räkna upp allt som varit fantastiskt.
Han börjar med invigningen och slutar med avslutningen som på senare år bestått av filmmusikkonserten. Från början av festivalhistorien hölls den på lördagsförmiddagen.
Musikerna Ulrika Lundmark, Maria Samuelsson samt bröderna Robert och Gunnar Hällgren i kvartetten Grus har varit festivalen trogen och liksom upplevelsen av att filmfestivalen bara blir bättre och bättre så gäller det även för upplevelsen av Grus.
Russin i kakan
Elva låtar från elva filmer. En countryversion av ”Don’t think twice it’s alrigt”, en vacker ”Crying in the rain”, en superkänslig ”Danny Boy” en uppskattad och återinklappd ”Ballroom Blitz” och en ”Eleanor Rigby” i ett fantastiskt arrangemang var russin i kakan.
Under söndagseftermiddagen fick festivalpubliken, som gick på filmen ”Flugparken” en höjdarupplevelse. Den efterföljande diskussionen med regissören Jens Östberg gav insikter i filmskapande, hur idéer visualiseras, och hur man gör för att filmpubliken själv ska få tänka, tro och bedöma vad som händer och kan ha hänt.
Frågorna haglade
– Jag vill visa en människa som är för svag och tvivlande och inte kan sätta ihop händelser och konsekvenser och vad som kan få folk att bete sig märkligt när något händer som inte stämmer in med det vanliga, sa Östberg.
Diskussion blev livlig och frågorna haglade, och Jens Östberg såg ut att trivas.