Annett Holmström och Yvonne Wallström gick i femte klass och året var 1976. De var stora nog att gå på egen hand och de hade fått marknadspeng.
– Högst 40 eller 50 kronor, minns Yvonne.
Annett minns pirret i magen när hon köpte Lyckopåsar. För någon krona fick man en påse med okänt innehåll. Det skulle ha kunnat vara något värdefullt, men det var det sällan eller aldrig.
– Jag minns alla tavlor som såldes, säger Annett och Yvonne fortsätter,
– Och jag minns att farbror Klas sålde räv- och minkskinn till skinnköparna.
Stort utbud
Annett återkommer till marknadens status. Marknaden var stor, det var ett stort utbud, och den var spännande.
– Man vågade inte gå ut bland marknadsstånden på kvällen, så var det.
Några år senare blev marknaden intressant ur en ny synvinkel.
– Alla killar. Och det kom så många från Norge. Sen på måndagen, i skolan, var det ju snack om vem som blivit ihop med vem. Man ville ju höra, säger Yvonne.
Annett berättar om besöket hon gjorde hos spåkvinnan.
– Sierskan sa att två killar skulle slåss om mig, en ljus och en mörk, och jag väntar än i dag ...
Ett par år därefter blir hon tillsammans med Sven-Anders, fast det var på en höstmarknad.
– Det är 31 år sedan och det håller än. Han var så romantisk, och det är han än, säger Annett.
Bröllop
Yvonnes Conny förklarade sina känslor i samband med höstmarknaden 1989. Året därpå blev det bröllop.
– Och det håller än.
De båda tremänningarna Annett och Yvonne är överens om att det var bättre utbud av varor förr, och mer folk, men att marknadsbesöken numer ändå är obligatoriska.
Köprutiner
– Man försöker alltid göra en runda. Jag brukar köpa plastpåsar och fiskegrejer samt kokosbollar till gubben, berättar Yvonne.
Annett har också köprutiner.
– Handskar, jag köper alltid ett par. Sen blir det en suovaskebab, kanske några munkar och så brukar jag köpa en nattskjorta med Musse Piggmönster, jag har fyra sådana hemma, säger Annette.
Mer för barn
Annett och Yvonne funderar över marknadens framtid.
– Det behövs nog ett större utbud och mer för barn, säger Annett.
– När jag jobbade på Silverhatten och Kraja tänkte jag att det borde finnas något på marknaden som gör att biltestare och Arjeplogsbor träffas, kanske i någon form av tävling, säger Yvonne.