Ivriga att lära sig

Fyra pojkar kom till Arjeplog för drygt en vecka sedan. Två kom i onsdags. En till kommer antagligen hit inom de närmaste veckorna.
- Det kommer ingen flicka hit i nuläget. Flickorna skickas alltid två och två och just nu fanns det inte två flickor att placera. Därför blev det bara pojkar den här gången, förklarar Inger Lestander, föreståndare för boendet.
Pojkarna är pratsamma och ivriga att lära sig saker. De vill testa skidåkning och simning och har bråttom att lära sig svenska.
Fotbollsträning
Medan Inger visar runt, hörs ljudet av rinnande vatten från ett av badrummen. Det är 17-årige Ahmad Najim som tappar upp ett varmt bad. Han är stel i kroppen och kan knappt röra sig efter gårdagens fotbollsträning på Sporthallen.
Hawree Jalal är 17 år och en av de två äldsta pojkarna. Han har varit i Sverige i tre månader och pratar redan en del svenska.
- Jag var i Göteborg innan jag kom hit. Det är mycket bättre här, säger Hawree.
Han kämpar för att lära sig nya ord varje dag och hjälper till att tolka mellan personalen och de andra pojkarna.
Eftersom Hawree har varit längst i Sverige och dessutom är lite äldre, får han bo själv i en etta.
Yngst är femtonårige Goran Ibrahim, som anlände i onsdags. Hans första intryck var att Arjeplog var litet, men nu tycker han att det verkar bli bra att bo här. Alla tycker de att folk är så snälla i Arjeplog.
Kurder
Pojkarna är kurder. De kommer alla från samma område i Irak och talar Sorani, sydkurdiska.
- Det är inte så på alla ställen, att barnen talar samma språk. Det kan bli en blandning också, säger Inger.
Detta innebär att flyktingmottagningen i Arjeplog kan anlita samma tolk, en kurdisk man, vid ankomsterna. Det är en fördel.
Vid varje tillfälle sover tolken kvar en natt, för att barnen ska hinna komma tillrätta i boendet.
Han sover dock på hotell.
- Efter en hel dag med de här killarna, behöver han vila öronen lite, säger Inger och skrattar.