Stefan Wikström hade besökt sitt barndomshem i Gargaur, söder om Arjeplog. Eftersom huset brunnit ville Stefan inte släppa ut sin hund bland all bråte. Han var ju på väg hemåt och tänkte rasta sin jakthund på garanterat älgfri mark.
Sagt och gjort. Därför satte han aldrig på pejlhalsbandet.
Marken var inte älgfri. Hunden av rasen Hälleforsare fick vittring och sen var jakten igång. Stefan hörde skallet länge, länge. Sedan blev det tyst.
- Jag väntade på hunden i princip två och en halv dag. På måndagen anmälde jag till polisen att jag hade förlorat hunden.
På tisdagen fick polisen ett telefonsamtal från Svartbergets getfarm, vid Hornavan. Det hade kommit en hund på måndagen till Svartberg. Beskrivningen stämde. Stefan fick meddelandet, han åkte dit och det var hans hund som var i Svartberg, 7,5 mil från den plats där den försvann.
Simma över Hornavan
Stefan Wikström funderar om det kan vara så att hunden var på väg hem. Harrok ligger nämligen 17 kilometer norr om Svartberg. Enda kruxet är Hornavan. En stor sjö att simma över.
- Fast jag tror inte att hunden mådde dåligt i Svartberg. Den fick ju mat och husrum och där fanns två löptikar, säger Stefan.
Det är inte första gången som Stefans hund gör en långjakt, men tidigare har det varit i hemtrakten. Stefan har i alla fall lärt en läxa, att aldrig släppa iväg hunden utan pejlhalsband eller ett halsband där telefonnumret är noterat.