Jutisgummorna kastar plaggen
Jutiskalendern med nästan nakna gubbar har glatt många de tre senaste åren. Kvinnorna i byn har dock inte undgått den smått obligatoriska frågan; "När är det er tur?".Och nu är den kommen. I årets Jutiskalender är det gummorna som med glimten i ögonen kastat plaggen.
De har gjort det igen i Jutis klätt av sig. Men i år var det gummorna som gjorde det. Här är en del av årets kalenderflickor i Jutis. Från vänster: Inga Caullvine, Frid Westerlund, Berit Bissmark, Britt-Marie Westerlund, Ingrid Westerlund, Madelene Aheinen Westerlund och Ingamaria Westerlund.
Foto: Bertil Sundkvist
Men nu har de ändrat sig.
- Vi vill göra något själva. Vi är jämlika här i byn. Vi kvinnor som bor här gör ju samma sak som männen på fritiden, säger Madelene Aheinen Westerlund.
Lite rädda ...
- Visst var vi lite rädd för porr- eller snuskstämpeln. Men vi porträtteras ju i samma fina miljö som männen blivit fotograferade i. Och vi vill kliva fram som vi är, vi kvinnor i vardagen märkta av barnafödande - och år.
Det var inga problem att få modeller att ställa upp.
- Jag har sett fram emot det här i många år, berättar Ingamaria Westerlund, 74 år och äldst i gänget.
Skillnaden mellan yngst och äldst av fotomodellerna är 49 år.
Rosa bandet
Jutis - byn vid Silvervägen - blev kallad änkornas by efter det att många män dött i cancer. Sjukdomen har präglat byn och gör sig påmind då och då. Gubbkalendern kom till för fyra år sedan som ett försök att få in pengar till driften av byastugan. Då det gick så bra fortsatte byborna med sin kalender, men nu även med att stötta cancerforskningen. I år avsätts 20 kronor per såld kalender till Rosa Bandet.
- Vi hoppas ju att vi ska få in mer pengar än gubbarna, säger Madelene Aheinen Westerlund och förklarar att när det är sällskapsspel på gång i byn så är det alltid tävling kvinnor mot män.
Ingrid Westerlund menar att det är självklart att ställa upp för en så god sak, att både stödja forskningen och rädda driften av byastugan.
Nervöst ibland
- Jag tror inte ens att jag frågade min man när jag lät mig fotograferas, berättar Ingrid.
Visst var det nervöst ibland, och visst var det kallt att klä av sig och fotograferas i snön men det gick bra.
- Det var inte alls obehagligt, säger Frid Westerlund som poserade med en hink lingon.
- Fast kallt, säger Inga Caullvine som poserade som skidåkerska.
Liksom tidigare har Lars Westerlund fotograferat. Men den här gången har han haft assistenter, fotomodellernas män. Sedan har kvinnorna fått välja bilder.
- Det kändes väldigt tryggt, säger Ingrid Westerlund.
Konceptet är detsamma som föregående år. Varje fotomodell presenteras och de får bland annat berätta om sina favoritmaskiner. Då gubbarna svarade Lynx, Skidoo och Polaris svarar gummorna bakmaskin, symaskin, vedklyv och dammsugare.
Så jobbar vi med nyheter